Första dagen...

...hemma i min gamla hemstad är snart slut och jag har hunnit med att både besöka min kusin jag inte träffat på två år och deras lilla dotter jag aldrig sett och varit hemma hos min lillebror och tittat på nyinskaffade kattungen. En ganska bra dag när det gäller besöksfrikvensen i alla fall.

Min lillasyster (på bilden ovan) blev glad av att se mig när jag kom hem och trots att klockan bara var lite över sju på morgonen när jag anlände hem till mamma orkade hon pallra sig upp och vara med på frukosten.
Men någon som inte orkade vara uppe mer efter frukosten var jag utan kurade ihop mig på soffan under en filt och trynade fram till eftermiddan. Natten i sovkupen med snarkande skåningar satte sina spår.

Än så länge känns det skönt att vara hemma igen. Här ser ut att bli en vit jul också för första gången sen 1800 kallt eller i alla fall minns inte jag när det hände sist.
Men känner jag mig själv rätt så kommer snart rastlösheten krypande när jag har gjort allt det som finns att göra i den här lilla hålan och alla vänner och all familj har fått sin beskärda del av mig. Tänk att det skulle finnas något annat ställe än den här stan som skulle kännas som mitt hem. Det trodde jag aldrig efter att ha bott på flertalet ställe runt om i Sverige men alltid längtat tillbaka "hem".

Nu är Gävle hemma!

Leve Bocken...