Sista kyssen...

....gav du mig i morse innan du var tvungen att ge dig av till flygplatsen. Då hade du redan varit ute med min hund så jag fick ligga kvar och sova så sött i den varma sängen. Du är så snäll och omtänksam att jag blir alldeles varm.
Du sa hej då och lämnade mig och genast blev det så tyst och ensamt. Vi har haft en underbar helg som jag önskade aldrig skulle ta slut. När allt känns så där mysigt och bra och ingenting kan gå fel utan allt är perfekt och känns naturligt, som om vi hade tillbringat många andra helger ihop och inte bara haft de där korta nätterna tillsammans.

Så nu är jag tillbaka i vardagen igen utan någon som kliar mig under fötterna.
Dagen har gått åt till att springa på stan och ordna papper som måste skickas iväg så jag kan få mina a-kassepengar. Frukosten åt jag givetvis hos Azita även om klockan passerat morgon för länge sen. Hann även med en snabbfika med mina två vapendragare M o M. Pratade om nyår och som vanligt vet vi aldrig vad vi ska göra förrän det är nästan för sent att dra ihop något. Jag har bara två krav. 1. Det ska vara god mat att äta. 2. Jag vill få klä upp mig. Sen kan det få hända vad som helst för min del. Vi får väl se vad som händer...

Det känns fortfarande helt okej att vara ledig (arbetslös). Det enda som drar ner mitt humör är pengar. Kollade företagskontot idag och kan bara konstatera att pengarna som finns kvar INTE kommer att räcka till de utgifter som finns kvar innan jag avregistrerar firman. Personalkostnader, skatt och andra fakturor ska delas på 8000 kr. Nä precis, enkel matematik säger att jag kommer dra på mig ännu mer skulder. Känns hur jävligt som helst att resultatet av att ha drivit ett företag i över tre år slutar med SKULD!!!

Nej, jag orkar fan inte tänka på det. Det är som sagt bara pengar...