Ny dag...

Ligger fortfarande kvar i sängen och jag kommer liksom inte upp. Kommer inte för mig att göra någonting hur mycket jag än vet att jag har att göra. Ingen frukost hemma så jag bör ju gå iväg och handla och jag ska träffa den ena av mina M&M och fika så jag bör ju åtminstone gå upp och klä på mig. Sen ska Azita och jag handla inför nyår. Det blir en lugn middag hos henne med M&M och kanske utgång efter tolvslaget.

Vet inte varför allt känns segt som tuggumi och varför jag bara vill ligga kvar i sängen utan att göra den minsta ansträngning Är det för att det är sista dagarna på året tro? Jag står med fötterna i startblocket inför 2010 och gör jag för mycket nu så blir det liksom tjuvstart.

Mycket beror nog på allt jag har i huvudet även om en del löste sig igår när jag fick hjälp med det som tyngde mig mest. Men det är mycket tankar kring min saknad efter Honom och hur allt ska bli. Vi har inte träffats på två veckor och det känns mer tomt än jag någonsin kunde föreställa mig. Och mest frustrerande är det att veta att han har mycket på sina axlar men att jag inte kan vara där och stötta och det gör att jag känner att det är ett stort avstånd mellan oss, och då menar jag inte bara milen.

Han skrev en gång:

"På kort tid har du kommit mig nära och det är där jag vill ha dig. Jag vill inte se dig försvinna ut ur mitt liv, du gör mig lycklig, får mig att leva. Du är underbar… "

Jag kan inte mer än hoppas att han fortfarande känner så. Men om framtiden vet jag ingenting.
2010 är jag kanske fortfarande singel och ensam och söker efter han med stort H. För även om jag just nu längtar och saknar Honom så vet jag ingenting. Det känns som det inte riktigt finns plats för oss två just nu. Jag har inte tagit två steg tillbaka men jag har varit tvungen att ta två steg åt sidan. Jag gör det gärna när det finns skäl att göra det. Har full förståelse. Men jag vill inte stanna där. Och det jag funderar över är när kan jag kräva min plats tillbaka? Kan jag nånsin göra det? Har jag rätt att göra det?

Frågorna är många men jag lär knappast få svar av att ligga kvar här i sängen och glo.

Nä nu får jag ta tag i den här dagen. Upp och hoppa och fixa kaffe så man blir människa igen!

Ha en bra dag...