Klumpen i halsen är tillbaka och det där som griper tag i mitt bröst. Sekunder av tankar och känslor som jag försöker fäkta bort men bilderna spelas ofrivilligt upp i mitt huvud och klumpen exploderar och blir tårar som tränger fram.Jag tror alltid att det ska vara sista gången men det är som om jag vore en blöt trasa och det finns alltid lite till att vrida ur. Jag räknar tillbaka, dagar, månader och jag kan inte förstå varför det fortfarande kan påverka mig så. Men jag antar att det inte är något jag kan skynda på utan låta det finnas där, låta det ebba ut av sig själv.
Även det våtaste torkar till slut...
Tyvärr är det nog bara tid som kan läka såren efter att ha gått på en mina, och för att bli hel igen så måste det få ta tid, samtidigt som livet måste gå vidare.
SvaraRaderaNär jag gick på en rejäl mina för några år sen så tog det enormt mycket tid att komma tillbaka helt, mycket på grund av att jag satte så mycket annat i mitt liv "on hold".
Du gör rätt i att du åtminstone försöker ta dig tillbaka, tex genom att gå på någon dejt ibland.
Kämpa på tjejen, du rör dig i rätt riktning.
Tack snälla för dina fina ord!
SvaraRaderaVissa dagar är det liksom värre än andra och andra dagar är det som bortblåst.
Hoppas de där bortblåsta dagarna snart blir fler!
Kram
Du ska se att det blir både längre mellan de dåliga dagarna och att de kommer bli mindre dåliga.
SvaraRaderaHa en bra söndag med loppisförsäljning, själv ska jag åka och köpa bil idag.
Jag vet inte om det hjälper att höra, men jag hade det så i nästan 4 år, varav 2 var RIKTIGT tuffa...Vissa sår tar tid att läka, lång tid, men det kommer bli bra, det bara är så!
SvaraRaderaKram, tänker på dig i cyberspace :-)
/Louise
Ps: En härlig höstpromenad med Jocko är nog bra för själen idag!