Incheckad...

...och nedkrupen i sängen på hotell Scandic i Falun och utanför fönstret tornar den stora hoppbacken upp sig och liksom sträcker sig mot månen. Ätit middag med mina två manliga kollegor och den ena var snäll och följde med mig och Jocko på en långpromenad. Här finns vattenkokare på rummet (men här hade de inga såna där små mjölkpaket) så jag har druckit kaffe och ätit hela tre rader av chokladen. Den som legat på bordet hemma och som jag stirrat på kväll efter kväll.

Det var ingen bra dag innan idag. Det var en sån där dag med tårar igen. Jag som sluppit det där dagarna ett tag nu men idag har de kommit i strida strömmar igen och jag blir både arg och ledsen. Men nu känns det lite bättre. Det bara är så. Det kommer kanske vara så ett tag till. Vad vet jag. Spelar ingen roll vad andra säger, vad andra tycker eller kommer med för kloka ord och råd. Hjärtat lyssnar inte och känslan som fortfarande har sitt fäste i mitt bröst där under revbenen har visat sig vara svårutrotad.

Säkert bara inbillning. Säkert bara en släng av ensamhetskänsla.

Ja så är det nog...