Borde sova...

...så jag orkar gå upp i morgon och ta mig iväg till den där staden som ligger 15 mil bort men jag kommer inte upp från soffan. Och så väntar jag nog lite. Hatar att hamna i det där.
Väntan.
Bara tystnad.

Mattias kom och drack kaffe med mig idag. Jag har fått fyra maskiner tvättade så nu vet jag vad jag ska göra på torsdag när jag kommer hem. Vika tvätt. Har ringt och bokat lite möte. Sålt för en bra penning. Druckit kaffe framför tv:n och stekt två ägg.

Jag känner mig hämmad igen. Det blir så när jag vet att min blogg blir läst av någon jag bryr mig om. Vill inte saker ska behöva läsas här innan jag uttalat de i ord. Och då blir det svårt. Det är ju här inne jag brukar kunna ventilera de där orden innan jag uttalar de. Liksom övar på att få fram det jag vill säga.

Så jag förblir tyst. Fortsätter att tänka, fundera och känna.
Jag vet inte ens om det är okej.
Vet ingenting...





Det är snart ett år sen. Jag vill inte hamna där igen.
Jag vill ALDRIG hamna där igen!
De där tomma orden ekar fortfarande i mitt huvud.
Orden som inte betydde någonting.
Ingenting!!


Never put me on hold again!