Vaknade ensam...

...i min säng och det kändes redan lite tomt efter att ha fått vakna ihop med någon. Sängen var ändå skönare än någonsin och jag tror kroppen behövde lite extra sömn efter förra veckan för det känns som jag skulle kunna sova i all oändlighet. Sömn läker säger de ju och jag behöver nog läka lite. På alla sätt och vis. Min läpp känns bättre och sinnet är något lättare än förra veckan även om det finns några spöken som fortfarande viskar i mitt öra.

Parken kändes inte lika romantisk idag när ingen höll mig i handen eller stannade för att kramas och kyssas men luften var krispig och det börja dofta höst nu så en härlig känsla infann sig ändå i mitt bröst. Men nog finns han i mina tankar även om jag försöker att hålla de på distans, inte rusas iväg, inte stressa.

Jag hade hoppats på Falun denna vecka också som det var bestämt men idag åker jag till Uppsala för jobb där hela veckan. Och denna veckan hoppas jag varken besök på akuten eller ett tungt bröst ska stå i vägen för att dra in riktigt många nya odrar. Jag och kollegan J har lagt upp en strategi och plan för hur det ska gå till så nu ska vi köra så det ryker.

Så nu är det åter dags för att packa den där resväskan, packa in mig och hunden i bilen, åka söderut och göra oss redo för en ny arbetsvecka!