Frukost och liiite pirr i magen!

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller jo klart jag vet fast jag vet inte... klart jag vill dela med mig för jag vet att många är nyfikna men frågan är... ska jag suga på den här karamellen själv? För en gångs skull känns det tom lite för privat för mig för att fläka ut här. Kanske det är ett bra tecken. Kanske det är just så det ska vara när det man känner liksom är på riktigt och något man vill vara rädd om?

I vilket fall är det väldigt väldigt annorlunda än det varit på mycket mycket länge. Han är på riktigt. Någon jag träffat och fått kontakt med på ett helt annat sätt än vad jag är van vid efter all nätkontakt och alla grusade förväntningar. Och på något sätt vill jag vara rädd om det.

Jag är lite omtumlad just nu. Faktiskt väldigt omtumlad och det på ett bra sätt... tror jag i alla fall. Var ju liksom inte riktigt beredd på det här. Att någon hittar mig, se mig på riktigt och ÄNDÅ vill träffa mig igen. Förstår ni?

Han är fin i alla fall. Väldigt fin. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom just nu... men jag gör inte det. Jag vill nog smälta det här lite först. Ta in alla intryck av honom som han ger, för det är många.

Jag lovar... är det meningen så kommer jag nog inte kunna låta bli att skriva om honom. Men nu ska jag bara njuta själv av tanken på denna fina människa.

Tänk vad ett besök på akuten kan resultera i!