Ibland ter sig hotellsängar...

...vara extra öde och ensamma. Extra stora och liksom slukar en i sin litenhet. Det är då man längtar efter den där famnen att få krypa in i, armen att få somna på. Ett tryggt bröst att få vila kinden mot, andetag att lyssna på innan sömnen tar över.

Men idag somnar jag ensam i den stora öde sängen!

Godnatt...