Ja, jag blev det idag. Och jag behövde det för att kunna lyfta på huvudet igen och det gick liksom inte att låta bli att bli glad, och förälskad för i den där lilla staden fanns de sötaste små gator och alla var belagda med gammal kullersten och alla de små gamla husen var bevarade och gata upp och gata ner var den ena mysiga butiken efter den andra. En skobutik som grundades 1909 och ett café från 1912 och alla borden var prydda med små rutiga dukar och det doftade hembakade bullar ända ut på gatan där jag stod och förtjust tryckte näsan mot fönstret. DET blev jag förälskad i. En stad där allt gammalt fått stå kvar. Där man inte skövlat allt med marken och byggt upp fula hus från 60-talet och inga stora kjedjebutiker någonstans utan små privata butiker med den där genuina personliga servicen du inte hittar i någon av de där jättebutikerna idag.
Så allt det där fick mig på bra humör. Jocko och jag gick på kundbesök efter kundbesök och ALLA var lika trevliga så hur skulle jag kunna fortsätta vara på dåligt humör då. Så mitt huvud är högt igen.
Jag hade gärna stannat där. I Norrtälje. Men jag hamnade i Västerås istället för överallt är alla hotell fullbokade. Så även här så just nu befinner jag mig hos snälla Mandy som jag träffade sist jag var här och ska få sova i hennes säng. Det blir två nätter här i Västerås men i morgon blir det hotell igen. Det blir aldrig som man tänkt sig tydligen i det här jobbet men det spelar ingen roll. Som Paul Young sjunger...
"Wathever i lay my hat thats my home"
Och till kusin vitamin om du läser här... min privata mobil är avstängd så du kan nå mig på jobbmobilen. Och jaa Mattias jag ska messa dig också eftersom du har ny mobil!
Tack o hej leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar