Bara timmar kvar!

Jag kan räkna timmarna nu och jag tror jag kommer slänga ner honom på golvet i hallen när han kommer. Har längtat så efter att få krama och kyssa honom igen så nu längtar jag något enormt efter att få göra det igen och nu när det inte är så långt kvar kan jag knappt bärga mig.

Jag har inte sagt att jag längtar efter honom, har bara frågat om det är okej att jag gör det. Och jag vet inte hur många gånger man ska träffas innan man kan säga det. De borde vara enkelt. Men det är inte det. Jag var inte riktigt beredd på att börja längta efter någon just nu. Och jag vet inte om han är beredd att ha någon som längtar efter honom. Jag vet ingenting. Och jag vet inte om jag är beredd att fråga heller. När vi träffas finns det annat att tänka på. Jag försöker vara i stunden då, med honom.

Det är inte meningen det ska vara enkelt.

"Jag tror inte på enkelt" sa han andra gången vi träffades och vi höll varandra i famnen och jag sa att det kanske inte var det ultimata just nu, eller att det inte var helt enkelt där vi befinner oss, eller kanske mer där han befinner sig.

Tiden få utvisa. Ikväll ska jag bara njuta av att få borra in näsan i hans skäggiga kind igen och få krypa in i hans stora trygga famn.

Som sagt... jag kommer nog slänga ner honom på golvet i hallen...