1159

Promenad, frukost, telefonmöte, skitprat med kollegor, sms som gör mig både glad och fundersam, promenad igen med hund och kollegor, fem minuter surfande och nu måste jag börja jobba.

Försöker att inte tänka så mycket men det är svårt när något satt lite spår. Bra spår. Men varför kan jag aldrig bara välja den lätta vägen? Varför måste saker som dyker upp i min väg alltid vara svåra? Är det en prövning? Jag ger råd om att inte analysera för mycket men det är kanske svårt att inte göra det trots att man borde ta dagen som den kommer. En dag i taget. Tiden får utvisa. Allt har sin tid och jada jada.

I vilket fall... jag tänker på dig!