Petra för mig är det inte alls konstigt att du mår som du gör just nu. Att denna vecka varit jobbig och full av ångest. Jag är inte ett dugg förvånad att du både har ångest och att du får en inflamation i din läpp. Kroppen skriker ju att du ska lugna ner dig. Ta det lugnt.
Du har nytt jobb som du måste prestera och visa dig duktig. Du flackar runt hela veckorna, hinner inte mer än hem och så på helgen ska du stå och sälja av dina tillhörigheter för att kunna överleva. Jobbigt ekonomiskt och oro över det och sen det du jobbar med här i våra samtal och alla tankar runt det. Och sen din ryggsäck från allt som hänt det senaste halvåret och allt det inneburit. Osv, osv.....
Och ja... kanske är det så. Kanske har han rätt men för mig är det inte lätt att tänka så när ångesten och alla tankar skenar iväg med mig. Jag vill ju vara duktig, stark och inte gnälla. Det finns ju det som har det mycket värre. Det finns alltid de som har det värre. Men det hjälper inte mig just i de stunder klumpen i halsen växer och snaran runt halsen dras åt. Då känns det som att den där tvångströjan är det enda som skulle få lugn på mig. Hemska tanke...
Åk hem nu och gör ingenting. Helst skulle jag vilja säga åt dig att skita i att stå på den där loppisen men jag förstår ju att du måste. Men åk hem nu, lägg dig i soffan och gör inte ett skit.
Ja, jag tänker följa hans råd.
*KRAMA*
SvaraRaderaKram tebax vännen!
SvaraRaderaFinns alltid folk som har det värre än en själv. Men det är din verklighet och det som är jobbigt för dig är just det, jobbigt. Alla hanterar saker olika och ingen kan komma och säga att man ska reagera på ett visst sätt.
SvaraRadera/Milla