Pettiwoman

Kan inte låta bli att titta på honom. Hela tiden. Står i fönstret och ser ner på parkeringen när han snurrar runt och leta efter en plats, följer hans steg mot ingången och känner värmen sprida sig i min kropp av vetskapen att han är på väg till mig. Springer till dörren och ställer mig och kikar i titthålet och när han väl uppenbarar sig öppnar jag dörren och möts av det där underbart härliga leendet och glittrande ögonen. Äntligen får jag krama honom och dra in hans doft igen.

Och hela kvällen njuter jag av att få se på honom. Denna vackra skapelse.

Jag vet inte om jag vågar skriva så mycket mer. Det har ju alltid visat sig att så fort jag öppnar mig och skriver om någon så försvinner den personen. Jag vill inte det. Vill inte att han ska försvinna och bara lämna små spår av minnen. Men det bubblar liksom av saker som jag vill säga och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja eller om jag ska börja över huvud taget. Kanske ska jag behålla allt för mig själv, men helst vill jag ju få skriva ner alla intrycken, av honom, av det jag känner när vi möts.

Jag njuter i alla fall. Njuter av att få vara honom nära. Att få ligga på hans bröst, få borra in näsan i hans hals, få ha hans armar om min kropp, hans händer som smeker min rygg och våra ben inslingrade i varandra. Det var så fruktansvärt länge sen jag upplevde det och att helt plötsligt får göra det igen och med en man som är så mycket av det jag saknat och behöver är omtumlande och så njutningsfullt. Jag vill liksom stanna tiden men han bara skrattade när jag bad honom göra det.

Han skrattar ofta. Ett sådant där härligt klingande skratt och då är det enda gången man ser små söta rynkor runt hans ögon. Annars är han slät som en 20 åring. Bara hans små gråa hår i skägget och vid tinningarna avslöjar att han inte är den ungdom som han både ser ut som och verkar vara. Och jag fullkomligt älskar det. Hans manlighet som gömmer en busig pojke, eller tvärtom. Det är sånt jag ser när jag inte kan sluta titta på honom. När han ligger brevid mig i sängen med slutna ögon, när han pratar i telefon vid frukosten. Hela tiden studerar jag och insuper alla små detaljer av honom.

Jag vill krama honom och hålla honom kvar men han måste gå och jag försöker att inte lägga vikt vid att jag inte vet när jag får se honom nästa gång, om jag får se honom mer. Jag försöker att vara här och nu och njuta av stunden. Inte tänka på att saker och ting inte är så enkla.

Så länge drar jag in hans doft som finns kvar på hela mig... Blundar och njuter för hans doft är underbar! Fina underbara han...