Broken heart!

Den senaste tiden har jag haft mycket tid till att tänka och reflektera och med tanke på att jag kämpat med mitt något ledsna hjärta har mycket handlat om just det. När jag befunnit mig i just den situationen och allt känts hopplöst, när jag känt mig sviken, övergiven och hjärtat gjort ont och jag trott att jag aldrig ska bli älskad igen och att INGEN vill ha mig ha jag tänkt tillbaka på hur verkligheten egentligen har sett ut. Och den sanningen gjorde faktiskt ont. Men inte för min egen skull...

När det gjorde som mest ont så började jag helt enkelt tänka på mina ex. Är det så här de har känt när jag har gått? Är det så här ont det har gjort i deras hjärta då?

Alla mina relationer som jag har haft, ja som jag räknar som riktiga relationer, har faktiskt jag avslutat. Jag har flyttat ifrån killar jag bott sambo med, jag har brutit en förlovning och lämnat killar med krossade hjärtan på löpande band och med handen på hjärtat säkert lekt med en och annans känslor. Det svider när jag tänker på det nu. Jag skäms och mår riktigt dåligt över hur jag betett mig mot vissa av de.

Jag har haft en del riktigt fina killar som jag idag inte alls förstår hur jag kunde lämna men jag inser att jag helt enkelt inte var riktigt mogen för just den typen av relation då. Hade jag träffat någon av de killarna idag hade jag uppskattat de på ett helt annat sätt och satt ett helt annat värde på de nu.

Det finns de som jag än idag tänker väldigt mycket på. Bla en kille som jag inte pratat med på säkert tio år men jag ljuger inte om jag säger att jag säkert drömmer om honom en gång i månaden. Han är en sån där kille som jag så gärna skulle vilja prata med och verkligen be honom om ursäkt. Det var inte det att jag var elak på något sätt men jag borde helt enkelt ha uppskattat honom betydligt mer än vad jag gjorde och jag skulle så gärna vilja berätta för honom hur fin han var mot mig och hur mycket han faktiskt betydde för mig och att jag önskar att jag hade handlat annorlunda än vad jag gjorde.

Idag är han gift och jag har många gånger funderat på att ta kontakt med honom men är rädd att det ska tas fel. Jag hittar inget mobilnr till honom utan bara hemnr och det känns lite jobbigt att kanske behöva prata med hans fru. Men vem vet... kanske jag ta mod till mig någon gång och ta kontakt med honom och säger allt det där jag så gärna vill säga.

Tänk att man ska behöva få sitt egna hjärta krossat för att få insikt om att man kanske själv har utsatt andra för samma sak!

Förlåt Johannes Grimås... och alla andra jag krossat hjärtat på.

Förlåt!