Mamma har fått mig glad igen...

...och inte en tår på två dagar har trillat ner från mina kinder utan skratt har varit mer vanligt de här dagarna. Jag visste att mamma skulle vara den bästa medicinen och det är så skönt att ha fått ordning här hemma och jag har hittat glädjen igen över att få fixa och inreda precis som jag alltid älskat och tyckt varit så roligt inför varje flytt. Det känns underbart!

Jag har tom duschat varje dag och gjort mig i ordning och det låter säkert helt sjukt för det borde ju vara så självklart men det har ju verkligen inte varit det för mig de senaste månaderna. Men nu har det varit roligt att få fixa till sig igen och idag var det högklackade stövlar som gällde och kortaste kjolen när vi var på stan och jag kände mig faktiskt lite som JAG igen.

Däremot var det inte riktigt jag när vi gick igenom lite kläder i min garderob. Både mamma och jag blev chockade när jag provade flera par byxor och kjolar som suttit tajt som korvskinn och nu hängde som hösäckar över rumpa och lår. Mamma frågade om jag inte är glad över att jag gått ner i vikt och att jag borde vara nöjd med min kropp nu för att jag alltid klaga annars över mina runda former men faktum är ju att jag inte själv tänkt på det där just nu. Jag tittar mig inte i spegeln längre och ser något jag gillar och jag vet vad det beror på. Men det kanske kan bli ändring på det nu när jag börja bli lite glad igen och framför allt inte behöver få den där bekräftelsen jag saknat så. Att det inte spelar någon roll längre att jag inte få höra att jag är "värsta het" utan vet att jag duger ändå. Kanske det kan bli så snart...