Att hålla distansen!

Vi sitter i bilen på väg till IKEA där vi ska trängas med alla lyckliga familjer som köper saker till deras gemensamma hem för deras gemensamma pengar och efter de springer deras gemensamma barn. Vi pratar om var vi befinner oss just nu eftersom vi råkat få gå igenom exakt samma sak och känt exakt samma känslor på kort tid.

Jag berättar om spelarna på min spelplan just nu och hon berättar att hon flirtar på nätet på en dejtingsajt. Vi vet båda två att det är precis det vi måste göra just nu. Få något annat att tänka på för att kunna skingra tankarna, skingra känslorna och inte tänka på det som varit och som varade för en kort tid men som fick oss så helt ur balans.

Men jag känner en stor skillnad. Även om jag äntligen känner att jag kan öppna mig lite igen och ta emot och ta in så håller jag ändå en enorm distans och vi är överens om att vi ska vara försiktiga för vi upplevde exakt samma sak. Hur komplimangerna östes över oss, hur vi fick höra hur underbara vi var och att det var speciellt och bara efter en kort tid användes de där stora orden. Allt på så kort tid men sen...

POFF!!!!
Borta...

Man släpper in, öppnar upp och tillåter sig att känna och till slut ger man även bort hela sitt hjärta men då är det precis som allt bara var på låtsas, en lek och helt plötsligt försvinner personen och tar med sig allt det man blivit så beroende av. Kärleken, ömheten och framför allt bekräftelsen.

Därför håller jag en viss distans nu. Jag är rädd... livrädd och jag märker hur jag misstror när någon säger snälla saker till mig. Komplimanger och smicker och löften om att ses, att jag är speciell och att någon blir varm av att tänka på mig ifrågasätter jag och får nästan personen att känna sig som en riktig lögnare. Men jag måste hålla den distansen för att skydda mig själv. Jag kommer inte släppa in någon lika lätt igen och jag kommer inte låta mig känna något förrän jag känner mig trygg och säker med den personen.

Jag hoppas det i alla fall, för jag vet hur lätt jag kan dras med. Helst nu när jag känner mig lite törstande efter den där bekräftelsen. Men då ska jag tänka på hur ont det har gjort och då tror jag att jag kan fortsätter hålla den där distansen.

Ett tag till i alla fall...