Provar, slänger i högen....

....och provar igen. Jag har plockat fram alla säckar med kläder jag ska sälja för i kväll kommer Jessika och Azita och ska se om de hittar något de vill ha bland alla mina kläder.

Det känns konstigt. Jag tar på mig klänningar och byxor som tidigare varit för små som nu hänger löst eller helt plötsligt sitter bra och en del av det som innan låg i säckar eller kartonger får ta plats i garderoben igen och jag är rädd att om jag börja gå igenom ALLA mina kläder som hänger i garderoberna nu så kommer mycket att vara för stort. Och det kännas som sagt konstigt. Ovant...

När jag ser mig i spegeln känner jag inte igen min kropp längre. Kurvorna är kvar men jag är mycket mindre och jag vet inte om jag gillar det eller att det bara är så att jag inte hunnit vänja mig riktigt ännu. Jag har ju liksom inte märkt att det har hänt eftersom jag gått omkring i mysbyxor alldeles för länge nu så nu när jag börjar klä mig på riktigt igen så upptäcker jag ju att det inte är lika mycket av mig längre.

Kanske ska börja njuta av min nya kropp istället för jag vet ju att en del av er kämpar med att tappa några av de där extrakilona och här har jag tappat mer än så utan att ens märka det själv förrän alla kläder helt plötsligt är för stora. Men det här är ju inget jag själv valt eller ens velat. Jag hade mycket hellre mått bra och kunnat äta normalt för jag lovar att det inte varit värt de där kilona att vara så ledsen och må som jag gjort.

Framför allt blir man inte lyckligare för man är smal, jag lovar. Så skit i de där extrakilona och var glada ni mår bra och njut av det istället!