...vem jag egentligen är? Hur jag egentligen är? Jag har glömt bort det och jag tror att min omgivning också snart har glömt bort det.Ringer mamma och berättar att jag ordnat bil tills i morgon och hon skrattar och är glad och jag vill bara gråta henne i örat men biter ihop för snart orkar inte människor i min omgivning med mitt ständiga gråtande. Hur ska de göra det när jag inte ens står ut med mig själv?
Jag biter ihop, försöker ändå ta tag i kaoset hemma. Skurar skåpen och gråter, skurar den äckliga spisen och gråter, torkar och gnuggar men hur jag än gnuggar går inte det onda och sorgliga i bröstet bort. Jag gråter lite till men jag gör i alla fall något annat under tiden.
Snart kommer Mattias och ska hjälpa mig, han som sett mest av mina tårar och jag vill verkligen inte gråta mer inför honom men jag vet inte hur jag ska hejda det när det bara väller över mig.
Och i kväll... i kväll är det meningen jag ska träffa någon som verkligen vet vem jag en gång var. Han som sett mig på fester och alla möten, alltid lika glad, tokig och sprudlande. Galen och med en mun som pratar strunt och är värre än killarna på att dra fräcka skämt och som alltid står i centrum och alla runtom skrattar åt den där galna tjejen som inte drar sig för någonting. Självsäker och stark. Vem är det han får träffa i kväll? Knappast den han förväntar sig att träffa och jag vet inte ens om han kan ta det.
Frågan är om jag ska träffa honom som den jag är just nu? Orkar jag hålla skenet uppe eller kan jag visa mig så här bräcklig?
Jag har några timmar på mig att känna efter...
En rakt igenom vänlig kommentar från en läsare: Det är inte bra att må som du gör ett längre tag. Tar du inte tag i ditt mående nu kommer du med största sannolikhet hamna i en klinisk depression. Sök hjälp, det är inget att skämmas för att man mår dåligt.
SvaraRaderaMen Petra, nu får du skärpa dig. Du skriver hela tiden att du vill hitta dig själv igen, ha det som det en gång var osv. Men ändå springer du runt och läser sidor som du vet gör ont. Varför inte börja om från början? Stäng ner den här bloggen, öppna upp ny sida, starta om.
SvaraRaderaDen här bloggen förknippar du och även läsare med det triangeldrama/whatever som pågick förut. Vänd blad, börja på nytt kapitel för din egen skull vännen.
Du är stark innerst inne men samtidigt väldigt känslosam vilket kan vara din svaghet ibland. Försök ta fram den där starka Petra, hon med skinn på näsan som ingen kan trycka ner. Hon som skrattar åt alla idioter som försöker få henne att må dåligt. Jag vet att hon finns därinne bakom den ledsna fasaden.
Jag hoppas du ej tar den här kommentaren som något negativt, för jag vill dig inget illa. Vi är många som vill dig väl och som bryr oss om ditt välmående.
Kramar
Jag skäms inte över att jag mår som jag gör men frågan är om en psykolog kan få mig att må bättre just nu när jag vet varför jag mår som jag gör.
SvaraRaderaHela mitt liv är ju ett enda stort frågetecken just nu och en släng av ett krossat hjärta lite så där ovanpå det...
Ja jag vet inte... vem kan ordna det mer än jag själv?
In see you> Mmm... kanske det!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAlltså nu menar jag inte att vara elak på något sätt men jag tror inte att sex med denne upptagne man kommer få dig att må bättre på något sätt, hur mycket du nu än behöver det. Jag tror att det snarare kan bli tvärtom.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det ljusnar i din värld snart och att du kan möta våren och få vara glad!
Massa kramar
Det psykolog/kurator hjälper till med är ju först och främst krisbearbetning, för en kris har du hamnat i. Dom ger dig verktyg att arbeta med för att du på egen hand skall kunna hjälpa dig själv att må bättre. De har inga färdiga paketlösningar att ge dig eller ett piller som fixar dig, det är du själv som måste göra jobbet! Du kommer ju uppenbarligen inte vidare själv och tro mig, du vill inte gå ner dig mer än du redan gjort!
SvaraRaderaJAG minns vem du är gumman!! En frisk fläkt med galna hyss, en vilja och ambition om att lyckas, men framförallt att få vara lycklig! Du är beskyddande samtidigt som du är djup och det bästa jag visste med dig redan då var att du alltid var ärlig...
SvaraRaderaDesi> tack snälla underbara du. Så skönt med någon som kommer ihåg mitt riktiga jag!
SvaraRaderaDet värmde och jag behövde det där!
Tack och jätte kram!
Vem du är och har varit, det har jag egentligen inte en susning om, men åsikter har jag...
SvaraRaderaDet verkar tyvärr som du faktiskt behöver hjälp av proffs och det snabbt! Jag har haft en arb.kompis som haft ungefär samma beteende som du har nu, dvs hjälplöst ledsen osv. Panikångest som diagnos hade han sedan många år tillbaka, men han trodde inte det var någon fara nu...Han tog inte hjälp i tid, och hamnade därför i ett jäkla mörker en lång tid, sjukskriven i säkert två år totalt oförmögen till att jobba och umgås med folk.
Ta hjälp snart, förhoppningsvis är det "bara" ditt krossade hjärta, men man vet ju inte?
Angående din träff ikväll: borde du inte vara värd bättre än att hatta runt med en typ som faktiskt är upptagen? Jag tror ju inte att han bara ringer dig när han är ute på sina resor= fräscht? NOT!!!
Nu blev detta aslångt ser jag...
Nåväl, hoppas allt ordnar sig på bästa sätt för dig!