Kärlek

Han har ett litet nätt ansikte och ett allt för blonderat ruffsigt hår. Det är lite för långt och slitet och ibland sätter han upp det i en liten toffs där bak.

Han spelar elgitarr och jag tror han är med i ett band, bor tillsammans med sina polare i ett stort stökigt hus där det ofta spelas kort och för hög musik. Kroppen är lång och lite för smal på det där rockstjärneviset. Inte alls min typ på något sätt men det finns en stark kärlek mellan oss och jag känner hur svag han är för mig och hur lycklig han gör mig.

När vi är nära sprider sig en värme i min kropp jag saknat och jag vill nästan krypa in i honom. Vi ligger där i hans stökiga rum under skitiga lakan och ser in i varandras ögon och jag önska att allt annat runtomkring försvinner. Jag smeker hans smala bröst och hans små bröstvårtor blir ännu mindre och hårda. Han drar mig över sig och att få älska med honom känns som att få lämna min egen kropp och få försvinna in i något så mycket större.

Jag ser hans ansikte och leende framför mig och hans blonda ruffsiga kallufs. Hans namn vet jag inte men jag vet att jag älskar honom högre än allt annat och att det är lika besvarat som ett eko i bergen.

När jag vaknar ur min dröm är jag lycklig för en stund. Känslan sitter kvar, länge, fortfarande faktiskt och det är därför jag vill printa ner det här. För att jag har saknat den spirande känslan.

Det var så verkligt, så starkt...