Nu blir det kaffe...

...och ett samtal till lilla mamma som brukar hålla mig sällskap när jag äter frukost. Älskade mamma som jag har att tacka för att jag känner som jag gör idag för det var hon som kom hit och drog upp mig ur det där mörka hålet jag befann mig i. Men det krävdes att hon blev arg och slog näven i bordet (bokstavligt talat) och ruskade om mig och fick mig att förstå att nu fick det vara nog på gråtande och ältande.

Tack älskade mamma för det!

Sen blir det en runda ner till stan för att försöka hitta någon billig hårfärg för min ålder börja synas mer och mer i hårbotten. Grått hår är jätte snyggt men jag väntar gärna ett tag till innan jag låter det synas.

Nä.... kaffe som sagt!