Jag valde att pierca mig...

...första gången när jag var något över 20 år och vid den tiden var det knappt någon hemma i min lilla hemstad som hade gjort det. Jag jobbade då i Helsingborg och passade på när jag hade besök av ett gammalt ex och han piercade sig i ögonbrynet och jag i naveln. Gissa om vi var coola när vi kom hem till lilla hålan efter det.

Jag valde mellan att tatuera mig eller en piercing och eftersom en tatuering sitter där den sitter så var jag smart nog att välja något jag kunde ångra senare.

När jag var 27 år tog jag bort min piercing eftersom jag vid den tiden knappast var ensam om att ha en och kände att jag var färdig med min lilla pärla i naveln. Men tankarna på en tatuering fanns fortfarande kvar men nu var det ju istället det som var och varannan människa gjorde och eftersom jag inte riktigt kunde hitta något jag kände starkt för att tatuera in eller inte kunde bestämma mig var jag ville ha den lät jag det vara ett tag till.

Mitt lilla hål i naveln efter piercingen ville aldrig försvinna och när jag var 34 år och egentligen för gammal började jag fundera på om jag inte skulle gå och sätta tillbaka den där lilla pärlan i naveln. Det där hålet störde mig och jag hade faktiskt saknat mitt smycke. Sagt och gjort. 34 år gammal gick jag och piercade mig igen och hade åter en fin liten pärla som glänste. Tankarna på en tatuering fanns kvar men ville inte göra något överilat utan ville verkligen känna starkt för något innan jag bestämde mig.

När jag träffade mitt ex berättade jag för honom om mina funderingar om en tatuering och även att jag tyckte det var så fint med en liten pärla över läppen. En pytteliten och diskret som satt där som en liten mouche. Han var helt lyrisk över min lilla pärla i naveln och sa han skulle tycka det var jätte sexigt med en pärla över läppen på mig.
Innan midsommar det året går jag och sätter i en pärla i läppen och överraska honom med och gissa om han blev glad. Jag fick inte vara ifred en stund för han gick igång så på det *fniss*

Men någon tatuering blev det inte även om han och jag både diskuterade motiv och plats. En fjäril i ljumsken var något som ofta kom upp och en gång satte jag dit en låtsastatuering och tog en bild och skickade honom efter att vi gjort slut och han blev galen för att jag inte gjorde det under vår tid, men det var ju bara på skoj.

NU.... har jag äntligen hittat en tatuering jag tycker är otroligt fin. Eller i alla fall placeringen av den. Ett ställe som ingen annan kan se om man inte själv vill visa och det är lite så jag vill att det ska vara. Något som inte syns för mycket utan som bara jag vet om och den jag väljer att visa det för. Så den som är på bilden tycker jag är perfekt. Kanske inte just motivet men att ha den precis där så jag kan dölja den.

Visst är den väl snygg...