Vad säger man?

Vin, cider, snygga kläder, perfekt make, trevliga och glada vänner och så jag då. Jag som borde vara på glatt humör och tycka att livet leker men partystämningen ville inte riktigt infinna sig. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt trött på mig själv.

Klart det var trevligt. Klart det var roligt att få göra något annat än att ligga sunkig i soffan och glo på dåliga tvprogram. Men jag är inte där jag borde vara och jag undrar när det kommer tillbaka. Jag som brukar älska att dansa stod och stampade på det trånga dansgolvet som en klövsjuk kossa. Och när man inte äter knappt någonting så tål magen ingen alkohol alls så innan jag ens hinner känna av den där mysiga salongsberusningen har magen knytit ihop sig i en liten knut och bara skriker så för min del blev det vatten på krogen. En gemensam vän trodde mjölk skulle hjälpa så han bjöd på en god mjölkdrink samtidigt som han satt och masserade min stackars mage. Det hjälpte föga!

Det bästa på hela kvällen var när jag fick krypa ner jämte Azita i hennes grymt sköna säng.

Jaja... än ger jag inte upp!