Tiden läker alla sår...

Vi sitter som vanligt på hennes cafe på varsin sida av bordet och äter frukost ihop och jag dricker kaffe ur min egna mugg.

Hon tittar på mig och frågar...

- Är det en skorpa på ditt hjärta nu?
- Nej... jag tror jag har pillat bort skorpan och nu är det liksom bara ett litet rött märke kvar där skorpan suttit.
- Okej... jag har en skorpa nu.

Jag tar en klunk av mitt kaffe och tänker en stund och försöker känna efter...

- Nej... det är nog en skorpa föresten.