Fast!

Vet inte vem jag försöker lura men mitt inre låter sig inte påverkas av min starka önskan att slå mig fri. Känner mig fast i ett ekorrrhjul och jag kommer ingenstans. Känner mig mentalt och fysiskt fastbunden och hur jag än försöker slita mig loss dras jag tillbaka in i den där spiralen av det som gör ont och är jobbigt. Kan inte längre skilja på vad det är som gör ont utan allt är en enda gyttjig sörja som jag står och trampar i utan att komma ett enda steg framåt.

Meningslösheten äter upp mina dagar som består av att få tiden att gå och att försöka härda ut och värja mig mot känslor och tankar som överfaller mig i en strid ström. Sysslolösheten och ensamheten trycker min självkänsla i botten och tron på att någonsin hitta tillbaka till mig själv och den glädje jag annars så starkt känner är just nu oändligt långt borta.

Känner mig fastbunden vid det här som ska föreställa mitt liv och fast vid känslor jag inte vill ha och fast i tankemönster jag inte kan bryta. Det här är inte jag men jag vet inte längre om jag vet vem som var jag och om jag någonsin kommer bli jag igen.

Jag är skör, känslig och saker jag ser och hör som jag annars skulle låta passerar kan förgöra mig på ett ögonblick. Saker som sliter i mitt bröst med en outhärdlig kraft. Känner mig svag, utlämnad och förintad av känslor som plågar mig i ett.

Är det någon som förstår??

Jag vill bara skrika men kommer någon att höra??

JAG VILL HA TILLBAKA MITT LIV!