Försöker...

...titta på filmen på tv:n men orkar inte engagera mig i handlingen. Det finns inget fokus i mig och det är så det har känts ett tag. Jag kan inte fokusera på någonting eller ta fasta på något riktigt. Inget fastnar liksom av alla intryck jag får. Jag känner mig nästan genomskinlig

Jag har tömt mig själv på allting, sånt som plågat mig, sånt som besöker mig och sånt som härjat runt i mig i en tid har jag nu slängt av mig och det gör att jag är tom.
Tom och genomskinlig...

Men fragment finns kvar och även om de är små kan de göra storverk med mina känslor men inte på det bra sättet utan det drar ner mig i den där djupa mörka dalen och även om jag bara numera stannar där för en kort liten stund så hinner jag känna av det som finns där nere som sliter i mitt bröst. Men stunderna där nere blir kortare och kortare och besöken allt färre och det gör att jag vet att snart...