Det var som jag trodde...

...att det skulle kännas lättare idag. Vet inte om det beror på att solen skiner ute eller att jag fick min mens för när den kommer försvinner ofta de demoner som besöker mig precis innan nedsläpp eller så var det bara precis så att sömnen hjälper mig att bearbeta det som sliter i mitt bröst för just nu är det lugn där inne under revbenen.

Jag vet att det kommer vara så här en tid. Lugn, storm, lugn och så en storm till men så småningom kommer det kanske bara vara små vindpustar som stryker mig försiktigt och jag kan fortfarande stå upp utan att benen slås omkull under mig.

Men idag är det lugn som råder i mitt bröst...