Lördagens utgång...

...började hemma i Mattias soffa med pizza, vin och melodifestivalen. Azita och jag hade ungefär lika lite lust båda två till att gå ut men min lust ökade i takt med att vinet gjorde sin verkan och när jag fick höra Paulines Sucker for love på melodifestivalen vaknade min dansnerv till liv. Gode gud vilken underbar låt. Jag dansade sittandes i soffan och längtade till ett riktigt dansgolv för första gången på evighet.

Azita hittade aldrig partystämningen så Mattias och jag tog oss ut själva på krogen. Det blev Goya, stans coolaste ställe enligt alla 20 åringar. Mest gick vi dit för jag känner vakterna och kommer in gratis utan att behöva stå i kö.

Mattias och jag höjde medelåldern rejält och när vi står med en varsin drink i handen i en av ställets barer med röda sammetsklädda väggar kunde jag bara konstatera att det är något mycket konstigt med att ha åldrats. Jag tittar mig omkring och ser alla allt för målade söta 20 åringar och inser snabbt att jag känner ju mig precis så där. Så där ung och levande och oförstörd och min mognad befinner sig vid vissa tillfällen på samma nivå. Men när jag senare befinner mig inne på en av toaletterna med en av de där 20 åriga tjejerna som envist ville följa med mig in och ser mig i spegeln så inser jag snabbt att nej.... jag är inte 20 längre. Inte 25 heller utan mina 36 år blir väldigt tydliga även om den långbenta 20 åriga tjejen som står och drar i sina trosor efter att hon kissat bedyrar att jag INTE ALLS ser ut som 36.

Mattias huvud rör sig i samma mönster som publikens huvud på en tennismatch och han äter alla söta tjejer med blicken och själv kan jag inte låta bli utan klämmer en kille som går förbi på rumpan för den såg ut att vilja bli precis det, klämd på liksom. Han vänder sig om mot mig och mina minst 10 år för mycket och jag förstår vad han tänker och jag säger snabbt att han får ta det som en komplimang och det räddar mig från mitt patetiska beteende.

Vi sitter länge och bara beskådar skådespelet runtomkring oss och jag börjar känna mig ganska nöjd. Jag har fått klämma på en liten pojkrumpa och jag fick dj:n att spela en låt för mig så jag ensam fick beträda det då tomma dansgolvet och dansa som jag så länge längtat efter och vi blev fotograferade av vimmelfotografen så nu finns det även dokumenterat på nätet att vi två dinosaurier var ute.

Vi går hem Mattias och jag och jag kan bara än en gång konstatera att på krogen lär jag aldrig finna kärleken. Och så länge jag och Mattias gå ut ihop lär varken han eller jag bli uppraggade!

Just nu känns det som det kvittar...