Wherever I lay my hat...

Solen sticker mig i ögonen och värmer min själ och snön knastrar härligt under mina skor när jag tar dagens första promenad och jag tänker på att snart går jag våra morgonpromenader någon annanstans och mina tankar går osökt till den nalkande flytten som är en av alla i raden i mitt liv.

Varje flytt har ända sen jag var liten alltid inneburit förhoppningar. Löften om något bättre, en nystart och ett löfte om att nu ska allt bli bra. Förhoppningar och förväntningar har alltid funnits i närheten när alla ägodelar varsamts packats ner i kartonger för att senare packas upp i det där nya hemmet där allt ska bli så bra. Det gamla är lämnat och nu kan inget går fel. Alltid är det något man lämnar, kanske flyr ifrån och för mig har varje nytt ställe varit ett hopp om ny trygghet. Och så är det även denna gång. Jag är fylld av en slags förväntan och förhoppning om att nu ska allt bli bra. Precis som jag haft förhoppningar alla andra gånger jag packat ner mina tillhörigheter och fått packa upp de igen på ett nytt ställe.

Jag har bott i hus med trädgård, hus vid en sjö långt in i skogen. Jag har bott i stora städer och små byar. Lägenheter stora som slott med högt i tak och stolta gamla kakelugnar. Jag har bott i små lägenheter med dusch i källaren och varit inneboende hos psykostiska alkisar. Jag har lämnat ett tryggt hem och magasinerat alla mina möbler för att bo i kollektiv en säsong på västkusten och flyttat runt till olika vänner i främmande städer för ett jobbs skull. Jag har inrett en arbetsbod och ett utehus och haft det som hem.

De flesta människor har något som de kallar för sitt barndomshem, ett hem där de är uppvuxna och där alla deras minne från bardomen finns. Någon form av grundtrygghet finns i det. Något sånt har inte jag. Men på någon konstigt sätt gör det mig ingenting för i alla de hem jag haft har jag alltid lyckats hitta någon form av trygget. Gjort alla hem till något speciellt och bra där jag har kunnat finna ro och stillhet.

Jag tror helt enkelt att det är som Paul Young sjön...

Wherever I lay my hat that's my home.