Vi träffades på gymet...

...där jag jobbade som säljare och instruktör. Han och en kompis var ofta där och tränade och det enda jag visste om honom var att han var snygg och hade en kropp att dö för. Att han gått i min sex år yngre systers klass försökte jag förtränga då.

Vi inledde en relation och från första dagen var det en passion jag aldrig känt med någon annan jag varit tillsammans med. Men det var också det enda som fanns mellan oss. Och så en stark men destruktiv kärlek. Vi var båda trasiga inombords och tampades med ångest och dalar vi tillsammans försökte ta oss upp ur men jag drogs bara längre och längre ner. Jag gjorde slut efter bara två månader men det tog över två år innan jag kunde släppa taget helt.

Vi drogs till varandra som magneter och trots att vi gjorde varandra illa och slet varandra i stycken lyckades vi alltid hitta någon slingrig väg tillbaka till varandra och klamra oss kvar vi det som egentligen för länge sen borde vara slut. Lögner och svek men jag fastnade i hans nät ju mer jag försökte ta mig ur.

En sjuklig kärlek byggd på attraktion och passion.

Jag kunde släppa honom först när jag träffade mitt ex. Hans motsats. En lugn norrlänning och han och jag flyttade till Gävle och lämnade min hemstad Ronneby 70 mil bort.

I somras när jag står i min butik och blickar ut mot gallerian ser jag någon jag känner igen men som inte riktigt ska vara DÄR!
Det är han.

Hur stor är sannolikheten? 70 mil från min hemstad och han flyttar till samma stad. Han hade träffat någon tjej och nu flyttat hit till henne.
Vi pratar länge och det känns så fruktansvärt konstigt. Men jag känner inget annat. Det är tomt. För jag tror vi älskade ihjäl vår kärlek och det fanns inget fint kvar till slut.
Han har ringt någon natt, säkert på fyllan. Jag kände igen hans mobilnr för av alla nummer är det bara hans jag lärt mig i huvudet utantill. Det sitter där stenhårt!

Idag var första gången jag såg honom igen. På vårt stammisfik när jag skulle fika med M&M satt han med sin tjej bordet bakom oss. Jag ville inte ens hälsa men när han gått skickade jag ett sms.
Jag kan ju hans nummer.

Men konstigt. Så stark kärlek och nu... ingenting!