...för det här var liksom det enda jag kunde hålla fast vid just nu. Allt annat som betyder något försvinner ju bara från mig och när jag äntligen började få rätsida på mina känslor även om de lurar i bröstet som ett sovande monster och morrar när vissa saker uppenbarar sig för mig så började jag få kontroll igen. Jag vet att jag rider ut det här även om de värsta farhågorna blir sanna och jag inte har någon butik att se fram emot men det här var inte vad jag behövde.
Inte just nu.
Jag slängs tillbaka in i oron och det där satans monstret vaknar igen och helt plötsligt kommer varenda jävla känsla tillbaka. Ångest, ledsamhet, sorg, saknad och en fruktansvärd längtan efter någon som inte finns mig nära längre.
Helvete vad jag skulle behöva den där famnen nu!!
Bit ihop....andas...
3 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar