Jag minns...

...hur generad jag kände mig. Som en liten blyg skolflicka som knappt vågade möta din blick. Du märkte det och log. Frågade om jag kände mig besvärad och båda visste vad den stora skillnaden var just då men jag var inte besvärad, bara blyg för första gången sen jag minns inte när.
Och pirrig...

Jag hade min finaste svarta klänning på mig, bara för din skull och ute var det kallt så under bar jag mina svarta nylonstrumpor.

Du smeker mina ben, mina vader och upp längs mina lår och inte en enda gång släpper du mig med blicken. De där ögonen. Som svetslågor brände de över hela mig och jag kunde känna hettan sprida sig till alla delar av min kropp. Som alltid när du smekte mig.

Jag känner mig varm om kinderna och vet inte vart jag ska göra av blicken när du tittar på mig på det där sättet och jag vet och kan se i dina ögon vad som väcks till liv. Jag känner det på dina smekningar som jag har lärt mig att läsa med varje nerv alla de gånger andra sinnen inte fått vara närvarande. Dina händer talar ett språk jag lärt mig att läsa i totalt mörker.

Du för min klänning upp över mina lår och jag känner dina händer genom det tunna nylontyget på strumporna som smälter samman med min hud som gör att smekningarna känns än mer intensiva. Dina fingrar stryker över mitt känsligaste ställe och värmen i min kropp blir intensivare och plötsligt känns allt tyg i vägen.

Jag ställer mig upp på alla fyra och på något sätt förstår du vad det är jag vill du ska göra. Du tar tag om de ömtåliga trådarna som bilder ett tätt nät och sakta sliter du upp ett litet hål i det. Jag ser hur du ler och njuter av att få känna den lilla biten av hud du nu kan känna genom hålet du nyss gjorde. Dina smekningar blir intensivare och jag känner hur du sliter kraftigare och ljudet av något som går sönder får mig att känna mig het och lite busig och jag vill känna dina händer där tyget inte längre döljer min nakna hud.

Min blyghet har försvunnit och nu vill jag bara du ska få av det sista av det tunna nylontyget så jag kan få känna dig nära. Så nära som bara du och jag kunde vara.

Underbart minne...