Ängeln Gabriel...

...lovade att komma igår kväll eftersom jag inte hann med någon fika på dagen. Jag tyckte det skulle bli skönt med lite sällskap och när klockan var 23 fick jag mess om att jo då han skulle komma sen.

Jag orkade inte vänta uppe så jag gick och la mig men när jag tittade på klockan och den visade på tre förstod jag att det inte skulle bli något sällskap.

Som sagt, hade det varit för ett år sen hade jag varit förtvivlad och känt mig både ledsen, lurad och dum men eftersom det inte är på den nivån längre konstaterade jag bara fakta och somnade om.

Idag skickade jag ett sms och frågade om det var någon annan som fått äran men tydligen var han i så dåligt skick så det var tekniskt omöjligt förklarade han och berättade att han vaknat idag hos sin bror i soffan med kläderna på och tyckte jag skulle vara glad åt att han inte kom och terroriserade mig.

Idag åker han tillbaka till Norge men lovade att hälsa på i min nya lägenhet näst han är hemma.

Det jag tänker och känner är bara att jag är så glad över att det jag så länge trodde var en riktigt stor förälskelse inte längre påverka mig på något sätt alls. Jag gillar honom och tycker fortfarande han är underbart fin, men jag känner ingenting och det känns så underbart skönt.

Starka känslor kan alltså försvinna... BRA!