...är vad mitt liv bestått av i snart ett helt år. På besked av olika slag, på män som lovar att vi ska träffas men aldrig dyker upp eller väntan på någon som behöver tid att känna och tänka eller väntan på beslut som ska tas i affärer.Det har känts som om hela mitt liv har legat i andras händer. Som om jag står där med mössan i handen och niger snällt oavsett vad det är. Väntar snällt...
Jag vill inte vänta mer!
Jag vill börja leva...
NU!!!
Välkommen till klubben vännen.
SvaraRaderaVet mycket väl vad du pratar om.
Och egentligen, vadfan står man och väntar för? Varför? Vad är poängen?
Och varför är det så svårt att leva MEDAN man väntar?
fariahn> Nej du jag blir inte heller klok på det men nog är det bedövande. Man fastnar och kan varken gå framåt eller bakåt!
SvaraRaderaKram