Morgonpromenadstankar!

Jag är glad jag har den här kraken. Det lilla yrvädret som får mig att gå upp tidigare än vad jag kanske annars skulle ha gjort. Vi fick en mysig morgonpromenad. Var tvungen att stanna flera gånger för att bara titta på allt det fina. Näckrosorna i ån som slingrar sig genom den underbara parken där vi går varje dag. Ankfamiljen och de där små duniga bollarna som blir större varje gång vi går förbi och ibland ligger de i en liten dunig hög tätt tätt intill varandra med näbbarna inborrade i varandras fjädrar och jag önskar jag var lika liten och kunde få krypa ner i den där mjuka högen.

Det är så fint allting runtomkring där vi går och jag försöker suga in så mycket som möjligt för snart är sommaren slut och jag vill verkligen hålla den kvar så länge som möjligt. Men det känns som den rinner mellan mina fingrar och allt det där jag vill hinna göra blir liksom inte gjort.

Framför allt önskar jag av hela mitt hjärta att jag kan få njuta av det där gröna, varma, mjuka och vackra med någon som går vid min sida med armen om mina axlar. Stanna och titta på allt det där men ha någon att vända sig mot och få kyssa och sen gå vidare med mitt huvud vilandes mot hans axel.

Kanske snart...