Det är inte riktigt varmt...

...och inte riktigt kallt men jag lyckas ändå få Mattias med mig ut till havet men han har långärmad tröja på sig när han hämtar mig men lovar att ta av sig den på stranden.

Vi är nästan ensamma vid den solbrända gräsmattan och det blåser lite kyligt men vi hittar ett ställe med lä och när vi har brett ut filten kryper jag ihop i fosterställning och låter solen värma upp mig innan jag klär av mig klänningen. Jag somnar nästan där på filten och Mattias tröttnar nog på att försöka föra en konversation med mig för jag ligger bara och mumlar och njuter av värmen så han tar upp sin tidning och läser istället.

- Tyst säger jag, lyssna!

-På vågorna, svarar Mattias.

-Mm... svarar jag och njuter av bruset och skvalpet.

Det finns inget som får mig så lugn i själen som vågornas ljud. Det är rogivande, sövande och jag slumrar nog till en stund.

Vi köper smörgåsar och kaffe i pappmuggar och jag lyxar till det med en stor muffins och jag äter och gruffar i mig och suckar högt och Mattias säger att det där är ju en bra frukost när jag lämnar halva smörgåsen för att orka äta min muffins istället.

Sen vill han åka. Jag hade kunnat ligga på den där filten till i kväll men solen har gått i moln och det blåser lite kyligare.

Men jag är glad ändå för på vägen hem får jag åka och inhandla mig en ny dammsugare för min vill liksom inte göra sitt jobb längre. En riktig tjusig maskin blev det som jag inte behöver använda några påsar till.

Längtar redan till att få städa...