( Mattias jordgubbar)Jocko blir som galen när vi ska cykla iväg. Det är enda gången han skäller högt och skarpt så är det när han förstår att vi ska ut och cykla. Och han drar iväg med mig så inte ens jag kan cykla så fort som han vill springa. Jag tror att det var mitt ex maratonlöparen som lärde honom att älska att springa så. Ibland tror jag han är en Husky istället för den där lilla lurventotten.
Eftersom jag var på ett pinkiv humör idag och inte ville någon annan ska sova när inte jag kunde så cyklade vi hem till Mattias och ringde på. Han hade jobbat natten och kom och öppnade yrvaken och ruffsig som en liten rumpnisse.
Medan han stekte blodpudding tog Jocko och jag oss en liten vilostund i hans säng sen åt jag blodpudding så jag höll på att storkna och som inte det var nog så tryckte jag ner jordgubbar med massa socker och riktig grädde på. Magen stod ut i alla hörn sen och jag trodde aldrig jag skulle kunna ta mig ut från hans lägenhet.
Men det gjorde jag...
Det blev en fika på stan i det fina vädret för tro det eller ej men det där solen som lös med sin frånvaror tidigare slutade att jävlas med mig och kikade fram lite grann mellan molnen.
Nu är vi hemma igen efter en heldag med massa mys och en lång cykeltur i fina parken. Så nu ligger Jocko under sängen och pustar ut och jag själv orkar inte mycket mer än att ligga i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar