Ctrl, Alt, o Delete!

Ja det är lite så jag känner. Något fick mig att gå igenom telefonboken i mobilen och jag rensade. Alla de där namnen på killar jag mött, som aldrig skulle vilja mer och som jag troligtvis inte heller skulle vilja något med. Gamla dejter som rann ut i sanden, upptagna killar som envisas med att hänga sig kvar. Bort med de. För det enda de har tjänat som har varit en egoboost. När jag behövt bekräftelse, känt mig ensam och behövt höra att det finns någon som tänker på mig ibland. Men till vilken nytta?

För någon månad sen rensade jag bloggen också. Det är inget någon har märkt något av mer än jag men det var nästan halva innehållet i bloggen som jag raderade. De flesta inlägg som handlade om Honom, om mitt krossade hjärta och om vår tid ihop. Mycket försvann i den rensningen för jag behövde det. En del finns givetvis kvar för vissa saker ville jag har kvar men inte direkt för att det handlade om oss eller Honom utan för att jag tyckte om orden när jag läste det igen så en del fick helt enkelt vara kvar. Men som sagt, mycket rensades bort och precis som när jag rensade bort de där namnen i mobilen och de där gamla inläggen lika skönt var det att ta bort etiketterna med killnamn som heller aldrig blev mer än just bara etiketter.

Det känns som jag är fri. Som om jag tryckt på Ctrl, Alt o Delete och liksom börjat om. En liten, liten bit av mitt hjärta är fortfarande upptaget men resten är ledigt och det känns mer helt och friskare än på mycket, mycket länge.