Världens ände!

Eller kanske inte men jag tror att det låg i närheten för i vilket fall var det en liten och näst intill obetydlig liten by jag hamnade i. Jag lämnade Jocko i trygga händer och skulle försöka fördriva 1,5 timme i denna lilla håla som gud verkade ha glömt. Gick in på byns enda kaffe/restaurang och texten på de otvättade fönstrena lovade bra och billig fika i mysig miljö. Hmm... billig var den kanske den där koppen kaffe och kakan som hette Falsk potatisbakelse och smakade lika konstigt som det låter men att det skulle vara en mysig miljö var grovt överdrivet. Såg ut som någon blandning av personalmatsal och något fik som skulle kunna vara med i Twin Peaks.

Där satte jag mig i alla fall i den enda soffan som fanns och la fötterna uppe på sätet för att få någon form av mysfaktor under min lilla fikastund. Läste några skvallerblaskor, drack mitt kaffe men när det var 45 minuter kvar till jag skulle hämta Jocko börjar personalen liksom demonstrativt att städa och torka golven. Det visade sig att öppettiderna i den här lilla byn inte är som på vanliga ställen utan 14,45 pip slår man igen portarna. Jaha... det var bara att sätta sig i bilen och jag tror jag somnade en liten stund där av ren tristess.

Han blev fin det lilla yrvädret i alla fall och vi lyckades ta oss ut ur byn utan att vare sig köra vilse eller bli tagna av troll men jag är helt övertygad om att de stod och lurade på oss bakom någon av alla de där tomma och ödsliga husen som det fanns gott om i den där lilla byn.
Huuuaaaa....