Åhh...

...jag kan liksom inte låta bli.

*Jag är glad att jag berör dig, för du har verkligen berört mig på så många plan att jag känner mig vilse. Fast inte på ett dåligt sätt. Det är som att gå vilse i Petra, och jag trivs bra här. ;-)
I dig vill jag nog alltid vara vilse, för det känns lite som att hitta hem.*

Jag borde hålla det för mig själv men jag liksom spricker då. Flyger liksom iväg lite där uppe i det blå eller rosa och det är så där mjukt och fluffigt.

Ja ni vet...