Nu får det fan vara nog!

Nu är jag grymt trött på mig själv så nu krävs en jävla rejäl skärpning och en uppstramning av fröken Petti!

Så nu börja nedräkningen...

5 dagar kvar

Frukosten...

...blev jag bjuden på av Mattias på vårt stammisfik men tydligen hade de ändrat tiderna för frukostbufén så det blev bara kaffe och macka men inte illa det.

Vi åkte och träffade en trevlig dam på hyreskontoret där jag äntligen fick skriva på kontraktet för mitt nya hem. Jag kan inte med ord beskriva hur JÄVLA skönt det känns just nu att få ha det gjort och veta att jag snart befinner mig på ny mark. Inga gamla minnen som sitter i väggarna som kan plåga mig mer.
Nytt, nytt, nytt...

Packningen får fylla den här dagen men kartongerna är slut men Magnus ska komma med nya snart. Fan jag vill bara allt ska vara klart, att jag ska sitta där i soffan i min nya lägenhet, nybadad och med en kopp te i handen och hela livet framför mig. Mitt nya liv som väntar.

Och en bit på mitt nya liv fortsätter i morgon med möte i Stockholm. Först möte med Chanel och har jag tur så får jag till ett möte med hyresvärden för den nya lokalen jag hittat.

Det går framåt...

En dag i taget!

Nu lämnar jag...

...den här dagen och går och lägger mig.

Sumeringen av den här dagen gör att den inte går till historien som den bästa direkt. Har packat fem lådor, rensat bland mina knappar, ja jag vet det låter helt sjukt men det höll mig sysselsatt och skingrade tankarna en stund i alla fall. Mat som intagits under hela dagen uppgår till hela 2,5 stycken smörgåsar och det var det hela. Tre promenader med hunden och två maskiner tvätt har averkats.

Och så en sms-konversation som jag inte blev klok på som bara dog liksom men jag brukar inte bli det på de där avsluten.

Men jag är jävligt bra på avslut så nu avslutar jag den här dagen med att säga god natt!

I morgon blir en bra dag...

...för i morgon skriver jag på kontraktet på min nya lägenhet. Det är det första positiva som händer på flera månader.

Nej föresten, ett brev jag fick i lilla brevlådan uppmanade mig att ta ett klamydiatest för tydligen har jag lekt med någon kille som dragit på sig skiten, och det var faktiskt ett positivt svar på det testet. Ja det var negativt alltså.

Så vad fan gnäller jag över. Jag borde nog ta en trisslott i morgon!

Just nu är jag världens sämsta...

....vän!

Förlåt snälla du att jag inte är hos dig nu när jag vet att du är ledsen. Jag borde vara det eftersom du alltid finns hos mig när jag är ledsen.

Men jag kan inte trösta nu. Jag räcker inte till så förlåt mig för det.

Man kan inte trösta så bra när det känns som man själv just gått sönder!

Tre..

... kartonger klara och tre lådor rensade. Det är fördelen med att flytta, att man får utrensat där man sällan rensar annars.

Det finns inga ord för hur skönt jag tycker det ska bli att få komma härifrån, av många olika anledningar.

Några kartonger till sen tar jag kvällen...

Någon behöver min tröst i kväll!

Längtan efter sommaren...

...kom helt plötsligt över mig när jag läste det här och jag kom att tänka på just den där härliga känslan som infinner sig i kropp och själ när solen står i ett helt annat läge än vad den gör just nu.

Jag älskar värmen i ljuset under sommaren, älskar att få känna tunt tyg fladdra runt mina bara ben och känslan av att få trippa omkring på nysopad asfalt i höga klackar. Älskar blickarna på mina bara axlar och den solbrända uringningen och mina ögon lyser intensivare blå mot de solkysta kinderna.

Men längtan efter sommaren innebär också längtan efter något annat. De känslor som gömts i isande kyla tinas upp och begäret blir än mer starkare. Begäret efter närhet, kärlek och ömhet känns så mycket starkare när man blir varm i själen igen. Längtan efter att få gå genom sommarkvällarna med min hand i någon annans. En arm runt min midja som håller mig hårt. Någon som stryker mitt hår från ansiktet och viskar i mitt öra att jag är vacker. Heta kroppar i ett alldeles för varmt sovrum. Längtan efter någon att få ligga på en strand med, få dofta på solbränd hud och kyssa bort de salta dropparna på halsen efter ett svalkande bad. Någon att få ligga på en blomstrande äng med och få känna varma fingrar smeka min solvarma hud, heta kyssar när ingen ser och stulna stunder i hemlighet av ljuvligt och kärleksfullt sex.

Just nu känns det lika långt borta som själva sommaren...

Ska bara...

...dunka huvudet lite i väggen, hårt men bestämt. Kanske skjuta en bedövningspil i röven på mig själv också. Blir svårt men måste nog pröva!

Ja det blir bra...

Wherever I lay my hat...

Solen sticker mig i ögonen och värmer min själ och snön knastrar härligt under mina skor när jag tar dagens första promenad och jag tänker på att snart går jag våra morgonpromenader någon annanstans och mina tankar går osökt till den nalkande flytten som är en av alla i raden i mitt liv.

Varje flytt har ända sen jag var liten alltid inneburit förhoppningar. Löften om något bättre, en nystart och ett löfte om att nu ska allt bli bra. Förhoppningar och förväntningar har alltid funnits i närheten när alla ägodelar varsamts packats ner i kartonger för att senare packas upp i det där nya hemmet där allt ska bli så bra. Det gamla är lämnat och nu kan inget går fel. Alltid är det något man lämnar, kanske flyr ifrån och för mig har varje nytt ställe varit ett hopp om ny trygghet. Och så är det även denna gång. Jag är fylld av en slags förväntan och förhoppning om att nu ska allt bli bra. Precis som jag haft förhoppningar alla andra gånger jag packat ner mina tillhörigheter och fått packa upp de igen på ett nytt ställe.

Jag har bott i hus med trädgård, hus vid en sjö långt in i skogen. Jag har bott i stora städer och små byar. Lägenheter stora som slott med högt i tak och stolta gamla kakelugnar. Jag har bott i små lägenheter med dusch i källaren och varit inneboende hos psykostiska alkisar. Jag har lämnat ett tryggt hem och magasinerat alla mina möbler för att bo i kollektiv en säsong på västkusten och flyttat runt till olika vänner i främmande städer för ett jobbs skull. Jag har inrett en arbetsbod och ett utehus och haft det som hem.

De flesta människor har något som de kallar för sitt barndomshem, ett hem där de är uppvuxna och där alla deras minne från bardomen finns. Någon form av grundtrygghet finns i det. Något sånt har inte jag. Men på någon konstigt sätt gör det mig ingenting för i alla de hem jag haft har jag alltid lyckats hitta någon form av trygget. Gjort alla hem till något speciellt och bra där jag har kunnat finna ro och stillhet.

Jag tror helt enkelt att det är som Paul Young sjön...

Wherever I lay my hat that's my home.

Please...

Försöker...

...titta på filmen på tv:n men orkar inte engagera mig i handlingen. Det finns inget fokus i mig och det är så det har känts ett tag. Jag kan inte fokusera på någonting eller ta fasta på något riktigt. Inget fastnar liksom av alla intryck jag får. Jag känner mig nästan genomskinlig

Jag har tömt mig själv på allting, sånt som plågat mig, sånt som besöker mig och sånt som härjat runt i mig i en tid har jag nu slängt av mig och det gör att jag är tom.
Tom och genomskinlig...

Men fragment finns kvar och även om de är små kan de göra storverk med mina känslor men inte på det bra sättet utan det drar ner mig i den där djupa mörka dalen och även om jag bara numera stannar där för en kort liten stund så hinner jag känna av det som finns där nere som sliter i mitt bröst. Men stunderna där nere blir kortare och kortare och besöken allt färre och det gör att jag vet att snart...

Sista söndagen...

...i den här lägenheten så jag fira av den med en pizza och dålig film på tv.

Känner mig lite vemodig men det beror inte på att jag ska behöva lämna mitt hem som jag älskar, det är helt andra saker som besöker mig i kväll!

Saknar...

Tjejer låt mig få presentera...

...Henrik från Göteborg!

Jag har själv försökt få honom på fall och var lite småförälskad i honom men vi har kommit fram till att vi bara ska vara vänner. Vänner med förmåner kanske jag ska tillägga.

Henrik och jag träffades för lite mer än ett år sen och har träffats med några månaders mellanrum sen dess och det var väl vid tredje träffen jag insåg att jag faktiskt fått lite känslor för honom. Inte så konstigt för det är världens snällaste kille och vi har alltid hur roligt som helst ihop. Men som sagt, vi behöll vår vänskap istället för att krångla till det med känslor.

Nu har vi inte träffats sen i somras och jag saknar honom faktiskt ibland. Dels för att vi har så otroligt kul ihop med massa bus och skoj men också för att det är en av de få killar jag kan träffa och få närhet och mys av utan att behöva må dåligt av det. För jag vet att han tycker om mig och respektera mig för den jag är och verkligen visar sin omtanke när vi träffas. Den enda jag kan ha sex med utan att känna mig utnyttjad eller utan att själv behöva ha andra känslor. Jag klara inte av den där biten med andra utan att må dåligt eller få känslor som inte är besvarade.

Henrik är min egen Superman, mitt ständiga smeknamn på honom.

Anledningen till att jag skriver om honom just nu är för att vi precis pratat och bestämt att vi kanske borde ses snart. Och sen ville jag göra honom en tjänst att hjälpa honom på traven lite eftersom jag vet att det är många tjejer från Göteborg som läser min blogg och han skulle behöva träffa en riktigt go och snäll tjej.

Så här tjejer , varsågoda *fniss*

Henrik är 27 år

Två barn

Utbildad massör (helt ljuuuuvlig massage ger han)

Älskar att träna

Dricker mjölk till allt

Så Henrik snart kan du bara välja och vraka!!!!

Skickar ett sms...

...till världens bästa Emma:

- Har du lust med söndagsmys med mig? Sista gången i denna lägenheten för nästa helg flyttar jag!

- Jag är ju på Lanzarote, blir svårt med söndagsmys. Vart flyttar du?

Åhh, jag som verkligen ville träffa henne och äta pizza och smågodis i en varsin soffa under snedtaket på min vindsvåning där tv-rummet befinner sig.

Jag berättar vart jag ska flytta och trycker på sänd och jag får svar på två röda...

- Det går säkert ha söndagsmys där också, svarar hon och ger mig massa kramar.

Ja jag längtar verkligen. Till mitt nya hem, där jag kan starta om och ha massa söndagsmys och helaveckanmys om jag vill det. Bada i badkaret med tända ljus och ta på mig rena kläder som hänger i min stora klädkammare som jag kan gå in i där kläderna hänger på fina rader utan att behöva slåss om det trånga utrymme som de får nu.

Men helst hade jag ju velat ha söndagsmys med någon idag...

Åhh vad jag längtar...

Jag ska bli farsa!

Min lilla sötnos verkar ha fixat till det ordentligt. Gud så spännande att få se söta valpar efter honom. Men det är livsfarligt att titta på valpar. Min mamma och jag skulle åka och titta en gång. BARA TITTA!! Jo visst, vi fick ett litet knyte med oss hem som vi knöt en röd rosett runt halsen på och överraskade mammas kille med. Vem kunde motstå det liksom!

Men nää, inga fler vovvar för mig, hur söta de än må vara!

Ängeln Gabriel...

...lovade att komma igår kväll eftersom jag inte hann med någon fika på dagen. Jag tyckte det skulle bli skönt med lite sällskap och när klockan var 23 fick jag mess om att jo då han skulle komma sen.

Jag orkade inte vänta uppe så jag gick och la mig men när jag tittade på klockan och den visade på tre förstod jag att det inte skulle bli något sällskap.

Som sagt, hade det varit för ett år sen hade jag varit förtvivlad och känt mig både ledsen, lurad och dum men eftersom det inte är på den nivån längre konstaterade jag bara fakta och somnade om.

Idag skickade jag ett sms och frågade om det var någon annan som fått äran men tydligen var han i så dåligt skick så det var tekniskt omöjligt förklarade han och berättade att han vaknat idag hos sin bror i soffan med kläderna på och tyckte jag skulle vara glad åt att han inte kom och terroriserade mig.

Idag åker han tillbaka till Norge men lovade att hälsa på i min nya lägenhet näst han är hemma.

Det jag tänker och känner är bara att jag är så glad över att det jag så länge trodde var en riktigt stor förälskelse inte längre påverka mig på något sätt alls. Jag gillar honom och tycker fortfarande han är underbart fin, men jag känner ingenting och det känns så underbart skönt.

Starka känslor kan alltså försvinna... BRA!

Morgonpromenaden...

...i snöstormen avslutas hos Azita där jag äter frukost och planerar inför flyttkartongshandling och påbörjan av min packning. Vet inte hur jag ska hinna med tanke på att två dagar kommer försvinna pga möte i Stockholm men har man som jag flyttat 36 gånger i sitt liv börjar man få rutin på att packa och eftersom man gör en rensning vid varje flytt hinner man inte samla på sig så mycket skräp. Alltid något...

Tänk att om en vecka har jag ett nytt hem och kanske tom vet lite mer om min framtid. Känns som att jag börjar om på nytt på något sätt. Börja på ny kula, en nystart.

Gud vad skönt det känns...

Ensam när jag somnar...

...kanske ensam när jag vaknar.
Eller så besöker något mig i drömmen jag saknar.

Vad är dröm och verklighet?
Kanske bara jag som vet...

Det kanske kommer änglar och demoner.
Vem vet vad jag får besök av när jag sover.

Om jag håller mig vaken kanske jag få se.
Kanske något som får mig att le...

Kanske något jag behöver.
För stunden för i morgon är det över...

Då är verkligheten i fatt mig när jag vaknar.
Och jag vet åter vad det är jag saknar...

Dagens minne!

Dagens minne får bli den här bilden som är tagen på mitt kontor när jag jobbade på Radio Match som säljare. Det är helt klart mitt absolut bästa arbete jag någonsin haft och jag stannade där i lite mer än tre år. Idag finns inte Radio Match kvar utan är uppköpta av Mix Megapol.

Mina tre år där innebar många roliga möten och upplevelser. Man var alltid där det hände något och det roligaste jag visste var när jag fick hjälpa redaktionen att göra reportage och flera gånger var jag med och fick sända i radion. Teaterapan och den lilla tjejen som alltid vill synas och höras i mig njöt av den uppmärksamheten man fick av att vara en av de på radion.

Flera av mina gamla kollegor är idag ansiktena utåt på olika sätt. Ola Lustig sänder idag ihop med Gert Fyllking och gänget på Rix FM och han har haft ett antal olika jobb på tv. Och en av speakerrösterna på kanal 5 som presenterar programmen som ska komma är också en av mina gamla programledarkollegor och heter Peter Josefsson. Båda är underbara killar och vi har haft så mycket kul ihop och jag saknar alla mina gamla vänner från den tiden.

Men den jag saknar mest är min gamla säljchef Martin. Han var som en storebror för mig och stöttade mig och ställde upp för mig mer än vad många andra människor har gjort. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på honom och saknar honom väldigt mycket ibland och hoppas allt är bra med honom.

Jobbet på radion ledde också till en liten romans med en gammal rockartist från 80-talet *fniss*
Eftersom vi hade en del intervjuer och samarbete med olika evenemang var umgänget med artister lite vardagsmat och det var så jag mötte min romans.

Som sagt, jag kan sakna jobbet på radion enormt mycket ibland!

Pizza och film...

...med tjejerna två är vad kvällen bjuder på.

Känner mig seg, lite vinmosig och fan om jag inte har lite ont i halsen också. Och jag känner jag borde vara hemma och städa. Inte för att det är någon direkt mening med tanke på kommande flytt och packning som jag måste börja med i MORGON utan mer för att jag kanske får besök lite senare i kväll.

Men skitsamma, nu tar vi pizzan och filmen först!

Jorosåatte....

Känner en tomhet...

...i mitt bröst och vet att det är en tomhet som inte kan fyllas utan som måste självläka.

Det som tidigare varit varmt känns isande kallt och det är inget som kan värmas upp igen utan måste härdas mot kylan.

Det som innan kändes så nära känns oändligt långt borta och det kan inte komma nära igen utan måste härdas mot avståndet.

Men det kommer komma en ny värme och en ny närhet när tiden bara är inne och allt är mottagligt igen och redo för att ta emot.

Snart...

Mitt mirakel...

Jag var en spillra av mitt forna jag
Såg inget ljus, inte en strimma svag
En vingklippt fågel som inte ens drömde mer
En sång av sorger trycktes allt längre ner
Men när jag mötte dig, älskling
Så ändrades allting brutalt

Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssar
Öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar
Och i att vi har funnit varann

Du öppnar dörrar jag inte visste fanns
En dörr till livet, jag fick en andra chans
Jag älskar dig mer än du kan förstå
Jag vet du bär mig när jag inte orkar gå
Sen du gav mig din kärlek
Förändrades livet brutalt

Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssar
Öppnar himlen sig för mig nu
Och allt är så enkelt och så självklart
Så skrämmande underbart
Mitt mirakel är du

Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssar
Öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar
Och i att vi har funnit varann

(lyrics)

Ängeln Gabriel!

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet, tills jag själv drabbades en gång för snart tre år sen.

Jag var på krogen, det var sommar och jag var nybliven singel och egentligen inte alls mottaglig för att ta in någon annan i mitt liv. Men när jag står där utanför stället vi är på och håller de som röker sällskap ser jag hur någon kommer ut genom dörrarna och jag kan inte slita blicken från honom. Jag ser honom på håll och han går iväg därifrån och jag förstår att just där och då försvann det finaste jag någonsin sett utan att ens få en chans att ta kontakt.

Senare på kvällen när jag står i baren och beställer dricka och vrider på huvudet står han där brevid mig. Vi får ögonkontakt och jag lovar att allt annat bara försvinner runtomkring oss. Vi ler båda två och jag säger hej och han säger hej och så står vi bara där och tittar på varandra.

-Vad fin du är, säger jag och ler fånigt.

-Detsamma svarar han utan att släppa mig en sekund med de där underbara blå ögonen.

Han är allt jag drömt om. Han liknar en svensk viking med det där blonda ruffsiga håret och hans brunbrända hy gör att ögonen blir än så intensiva. Det går ett sug genom hela min kropp och jag har aldrig vare sig innan eller efter känt så första gången jag träffat någon. Han är det vackraste jag sett och det enda jag kan tänka är att jag vill ha honom till vilket pris som helst och nu gäller det att spela sina kort rätt.

-Är du singel, hör jag mig själv fråga och skäms nästan över min framfusighet.

-Nej, svarar han. Jag är gift.

Jag bara dör. Det får inte vara sant. Då ler han och säger att han bara skojar och att det är klart han är singel.

Han berättar han är från Gävle men bor inte hemma just nu utan jobbar i Norge och han ska åka tidigt nästa morgon. Hur ska jag kunna släppa honom? Jag säger som det är att jag aldrig brukar dra hem någon från krogen men att det här vill jag bara inte släppa och jag vill så gärna få prata mer med honom så jag ber honom helt enkelt följa med mig hem.

Natten blir magisk. Vi sitter i min soffa och pratar, dricker vin men jag tror inte jag hör ett ord av vad han säger för jag kan bara sitta och se på honom. Denna gudomliga varelse. Vi har sex där i soffan och det är stjärnor och planeter och jag känner i hela min kropp att han är mannen i mitt liv. Jag vill verkligen inte han ska försvinna.

På morgonen tar han mitt nr och säger att han kommer höra av sig och att han inte ska försvinna. Jag tror att jag aldrig mer kommer att varken höra av honom eller få träffa honom igen men han skickar faktiskt ett sms kort efter. Jag berättar för alla mina vänner att jag träffat mannen i mitt liv. Att jag mött en ängel och jag kallar honom ängeln Gabriel.

Men han försvinner. Han ringer någon gång men sen är det tyst. Jag hör av en gemensam vän att han är hemma ibland och vännen lovar att höra av sig till mig när han är på krogen näst så jag kan få se honom. Det tar nästan två år innan jag hör av honom igen men han har inte lämnat mina tankar en enda gång under de åren.

I somras ses vi igen. Han hör av sig och ber mig komma till puben där han och en vän sitter. Det blir ett trevligt återseende. Men allt känns annorlunda. Han är fortfarande lika vacker men det skimmer jag sett honom i har försvunnit och han känns inte alls lika speciell längre. Vi går hem tillsammans och inte ens det är som jag minns det. Det är inga stjärnor och planeter och var han verkligen så där hårig sist? Men det känns skönt på något sätt. Jag behövde få uppleva det för att kunna släppa den där drömmen och illusionen av oss.

Tidigt i höstas träffas vi på samma ställe igen där vi först möttes. Han är snyggast på hela stället i en välsittande kostym och han ger mig komplimanger för hur snygg och sexig han tycker jag är. Vi skrattar och ha otroligt roligt ihop och vi går även denna gång hem tillsammans men vi sover bara nära tätt ihop och jag är mer än nöjd med det.

Vi hörs av ibland när han är hemma från Norge och pratat om att träffas och ta en fika. Nu är han hemma igen och igår messade vi om att ta en lunch idag. Han ringer mig idag och frågar om jag är hemma men just då sitter jag i Mias kökssoffa och dricker kaffe och ska hämta hem Jocko. Hade det här varit för ett år sen hade jag varit eld och lågor över att få träffa honom men just nu infinner sig inte den där entusiasmen. Vi bestämmer vi ska höras senare istället.

Visst är det konstigt att man kan klamra sig fast vid ett minne så starkt som sen bara visar sig vara en illusion Och visst är det konstigt att så starka känslor kan blekna till att bara vara ett minne långt bak i huvudet.

Det känns skönt att veta just nu att det är så.
Att allt bleknar med tiden...

Gårdagen...

...blev förvånansvärt bra och trevlig.

Tittade på den andra lägenheten men bestämde mig för den jag först kände för så nu blir det en flytt nästa helg till ett nytt hem med badkar och massa grönområde för Jocko. Känns jätte bra.

Sen blev det en långfika med en underbar vän som jag träffar allt för sällan. Hon står mig väldigt nära och gör mig varm i hjärtat och det är alltid lika mysigt att träffa henne. Vi hade en hel del att uppdatera varandra om vad som hänt sen vi sågs i somras. För mig blev det allt för påtagligt att berätta om allt som hänt och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när vi berörde vissa ämne. Det gör fortfarande ont även om jag har betydligt större distans till allt just nu än för några veckor sen.

Sen blev det faktiskt ett spontant pubesök med Azita och Jessika som numera är butikschef i min gamla butik. Det blev givetvis massa snack om butiken och hela min historia med den.

Det kändes underbart att få bli lite vinsusig och sitta och titta på folk. Tyvärr kunde jag inte röra på mig eftersom min kjol spruckit i hela rumpan så jag satt snällt och fint på barstolen utan att röra mig en milimeter.

Ja det blev en bra dag och en trevlig kväll!

Azita och Jessika

Min rumpa och söndriga kjol på krogen!

Nu drar jag iväg...

...och kollar lägenhet och senare blir det fika. Jag skiter i att det är snöstorm ute för nu drar jag på mig de höga klackarna ändå.

Vill känna mig som JAG igen!

Möte i Stockholm...

...nästa vecka om butikschefsjobbet!

Lägenhet - check

Ev jobb - check

Joråsatte...

Det är konstigt...

...att jag längtar efter närhet men vill ändå inte släppa någon nära.

Jag vill bli smekt men vill inte låta någon ta på mig.

Jag längtar efter kyssar men vill ändå inte känna någons läppar.

Jag vill känna åtrå men vill inte låta någon tända min glöd.

Jag vill vara älskad men vill inte älska någon själv.

Jag vill förenas i hett sex men inte låta någon tränga in i mig.

Jag vill somna i någons famn men inte vakna med någon.

Jag vill vara efterlängtad men inte längta själv.

Jag vill känna naken hud under mina fingrar men inte smeka någon.

Jag vill låta mig bli bunden men vill ändå inte känna mig fast.

Jag vill bli förförd men ändå inte förföras.


Visst är det konstigt...

Förlåt Mattias...

....men jag bröt en av punkterna!

Lovar det ska inte hända igen!

Babystep...

I dag tas ett steg...

...i rätt riktning och en flytt närmar sig väldigt fort.

Tittade på en lägenhet igår jag fastnade för och jag fick den faktiskt. 1200 kr billigare i månaden, badkar som jag saknat och en balkong med kvällssol. Stort kök så jag inte behöver göra mig av med några av mina stora köksmöbler som den gamla kökssoffan och ett stort gammalt vitrinskåp. Fina färger på väggarna och en stor klädkammare till alla mina kläder och nära till vår stora fina park med massa grönska för Jocko att springa omkring på. Men innan jag säger ja helt ska jag titta på en till idag som ligger mitt i centrum sen får vi se. I vilket fall kommer det nog bli en flytt sista februari.

Tack gode gud för detta!

Jag ger honom en chans...

....att få slippa undan. Känner inte för någon envägskomunikation och talar om att jag är en stor flicka och kan ta om han vill sluta ha kontakt.

- Haft fullt upp bara, svarar han och frågar vad jag gör.

Jag mailar tillbaka men får inget svar.

Sen loggar han in på msn men säger inte halvsju och jag har ingen lust att pocka på mer uppmärksamhet.

Blir bara trött, likgiltig och det ger mig knappast mera lust att ens försöka innolvera mig i någon annan just nu. Jag vet vad jag vill ha och behöver och det är inte att behöva be och krusa eller behöva få känna mig efterhängsen och besvärlig. Finns intresset och nyfikenheten där ska man inte ens behöva tänka eller känna så här.

Så det få bli som det bli!

Jag orkar inte ens bry mig helt enkelt...

Fast!

Vet inte vem jag försöker lura men mitt inre låter sig inte påverkas av min starka önskan att slå mig fri. Känner mig fast i ett ekorrrhjul och jag kommer ingenstans. Känner mig mentalt och fysiskt fastbunden och hur jag än försöker slita mig loss dras jag tillbaka in i den där spiralen av det som gör ont och är jobbigt. Kan inte längre skilja på vad det är som gör ont utan allt är en enda gyttjig sörja som jag står och trampar i utan att komma ett enda steg framåt.

Meningslösheten äter upp mina dagar som består av att få tiden att gå och att försöka härda ut och värja mig mot känslor och tankar som överfaller mig i en strid ström. Sysslolösheten och ensamheten trycker min självkänsla i botten och tron på att någonsin hitta tillbaka till mig själv och den glädje jag annars så starkt känner är just nu oändligt långt borta.

Känner mig fastbunden vid det här som ska föreställa mitt liv och fast vid känslor jag inte vill ha och fast i tankemönster jag inte kan bryta. Det här är inte jag men jag vet inte längre om jag vet vem som var jag och om jag någonsin kommer bli jag igen.

Jag är skör, känslig och saker jag ser och hör som jag annars skulle låta passerar kan förgöra mig på ett ögonblick. Saker som sliter i mitt bröst med en outhärdlig kraft. Känner mig svag, utlämnad och förintad av känslor som plågar mig i ett.

Är det någon som förstår??

Jag vill bara skrika men kommer någon att höra??

JAG VILL HA TILLBAKA MITT LIV!

Jag borde...

...städa. Borde tvätta och byta sängkläder. Jag vågar inte säga när jag bytte sängkläder sist men jag lovar det finns skäl till att jag drar på det men nu borde jag slänga ut de tillsammans med allt det andra jag försöker få bort. Jag borde så väldigt mycket men jag sitter fast.

Nu ska jag gå och titta på en lägenhet i alla fall. Jag har redan en känsla av att det inte är något jag kommer vilja ha men jag behöver komma ut, andas lite frisk luft.

Och han är tyst. Sista messet fick jag halv två i natt efter att jag lämnat honom på msn för jag tröttnade på att vänta som han bad mig för han pratade i telefon. Då var klockan halv tolv. Långt samtal...

Jag är varken ledsen eller förvånad. Den där katt å råttaleken ska tydligen alltid råda. Men som sagt, jag finns här, har ingen bråska och tar allt för vad det är.

Just nu ingenting...

Nu kan ni kika in...

...på mina auktioner!

Klicka här...

Ord...

Ord som förut gav värme och tröst
Ord som nu sliter hårt i mitt bröst

Ord som förut viskades i mitt öra
Ord jag nu inte längre får höra

Ord som förut var äkta och rätt
Ord som nu inte är verkliga på något sätt

Ord som förut bara var mina
Ord som nu mer och mer börja sina

Ord som gjorde fantasi till verklighet
Ord som nu gör mig mer ledsen än het

Ord som fick mig våga känna igen
Ord som nu var länge sen

Ord som en gång bara var våra
Ord som nu bara känns svåra

Ord jag redan så mycket saknar
Ord som inte finns där när jag vaknar

Ord som en gång förde oss samman
Ord som du snart ger till nån annan

Ord som jag alltid ska spara i mitt hjärta
Ord som ska hjälpa mig ta bort all smärta

Ord som jag då och nu så mycket behöver
Ord som nu gör att allt är över


Av Pettiwoman

Dagens minne!

Klicka på bilden så blir jag STOR!

Jag tror jag ska börja med att lägga in "Dagens minne" för att försöka påminna mig själv om bra tider som varit och försöka hitta tillbaka till just den känslan jag hade just då!

Så första "Dagens minne" får bli den här bilden på mig på en kryssning med mitt dåvarande ex. Vi var nykära och hade en helt underbar resa ihop. Jag jobbade på radiostationen då och Stena Line som vi åkte med var mina största kunder så de hade ordnat sviten till oss på båten.

Som jag känner mig på bilden skulle jag vilja känna mig nu. Lycklig och med vinden i håret och tillsammans med någon som jag älskade och hade det bra med.

Men just nu hade jag nöjt mig med den lyckliga känslan och vinden i håret...

Dating in the dark!

Såg nyss på tv att det nästa vecka börja ett nytt program på 5:an som heter just Dating in the dark. Det går helt enkelt ut på att människor träffas i helt mörker och sen får man se om tycke uppstår. Kan man bli förälskad utan att se personen?

Jag vet redan...


Ska bli spännande att se om det går bättre för de som är med i programmet!

Vad är det för fel....

....i huvudet på män/killar???

Fick nyss ett sms från en gammal säljarkollega. Han hör av sig ibland när han har trist på jobbet eller tjejen är borta. Och ja, vi har hamnat i säng en gång när jag var singel och behövde lite närhet (läs sex).

Men jag slutar aldrig förvånas över hur de tänker. För det här upprepar sig hela tiden, han och en hel del andra upptagna killar hör av sig med jämna mellanrum när de bara vill ha lite "skoj" Fast ibland tycker jag de borde fatta när det liksom inte är läge. Men finkänslighet verkar inte existera i deras vokabulär.

Sms konversationen lyder ungefär så här:

A - Läget? Länge sen

P- Jag drar en kort historia om allt som hänt och händer just nu.

A- Härligt, vilket I-landsproblem.

P- Jag frågar om han känner till en viss person eftersom de är i samma branch.

A- Nej. Internetdejt eller?

P - Drar historien kort och berättar även att jag haft ett krossat hjärta i två månader.

A- Var inte du exklusiv?

P- Jo men det var han som krossade mitt hjärta :o(

Okej... nu tycker man ju att killen ska visa lite förståelse. Skriva något snällt och tröstande men nej... vad skriver idioten då???

Jo...

A- Jaha, ok. Säg till om du behöver knulla så kommer jag förbi. He he...

Alltså URSÄKTA???

Jag får avsmak, blir ledsen och förbannad. Och samma sak hände för ett par veckor sen när jag var som mest ledsen och nere. Då dimper det ner ett sms från en kille jag hade lite känslor för och hade kontakt med för ett år sen ungefär. Han bor 500 meter från mig och vi hörs av ibland men han har gjort klart för mig för länge sen att vi BARA ska vara vänner för hans känslor inte är på det planet för mig. MEN han fortsätter hela tiden påpeka hur sexig jag är och att han tänder på mig. Känns som det kvittar liksom. Vi har aldrig gjort något och kommer aldrig att göra. I vilket fall har han lovat mig i ett års tid att bjuda tillbaka en fika han fick av mig.

Så sms konversationen lyder:

T- Hej tjejen. Jag vaknande precis och har drömt om dig. En jätte mysig dröm. Hur mår du?

P- Berättar att jag mår skit över en kille som dumpat mig. Kommentera inte ens hans dröm utan svarar att jag hoppas allt är okej.

T- Åh stackare. Men det går över... bla bla bla.

Sen är det tyst en stund. Sen dyker det upp ett sms med en filmsnutt och han skriver:

T- Kanske inte riktigt är rätt tillfälle men det här kanske får dig att tänka på annat!

Det är en film på honom naken i sängen och han ligger och smeker kuken!!!

Jag bara gapar!! Jag är hos Mia och tittar på henne och frågar om killen inte är klok i huvudet och hon kan bara hålla med! Hur tänkte han där egentligen??? Åhh Petra är lite ledsen, hon blir säkert jätteglad om jag skickar henne en runkfilm nu!!

Nej jag blev inte glad. Jag blev ledsen och förbannad. Vad fan tror killar egentligen? Att när vi kvinnor är ledsna över någon så blir vi glada bara vi får lite annan kuk att tänka på?

Jag blir fan inte klok på män....

Var och tittade...

...på den andra lokalen igår och den har verkligen potensial. Jätte stort utrymme i källaren så där finns gott om plats för att göra klart ett behandlingsrum. Stort kök som rymmer både matplats och ett kontor. Jisses så bra och för en bråkdel av hyran i min gamla lokal.
Idag ringde ägaren och har jag tur kan jag förhandla mig till en rustning av den också.

Nu väntar jag bara på samtal från kvinnan som ska öppna Chanelbutiken i Stockholm så vi kan ha ett möte.

Sen blir det svåra beslut att ta!

Man vet...

...när ens vänskap betyder något. När den är på riktigt och omtanken finns där naturligt.

Jag klarar inte av när någon säger de bryr sig om en men det känns i hela hjärtat att det inte är på riktigt. När jag VET att JAG inte är viktig.

När det blir påklistrat och omtanken bara känns som ren jävla artighet.

Jag vet när vänskap är på riktigt för då känns det. Ärligt och otvunget. Inte något man ska behöva BE om.

Sån vänskap klarar jag mig utan...

Jag var en prinsessa...

....i en saga jag aldrig ville skulle ta slut. Men alla sagor har ett slut...

Jag ska skriva en egen saga...med lyckligt slut!

Det ver en gång...

No mercy!

I min kropp har du byggt ditt bo. Någonstans mellan lungorna nära hjärtat du föder dig på.
Du vaknar när jag vaknar och tar din första tugga så fort jag slår upp mina ögon sen följer du mig åt hela dagen. Ibland slumrar du till men när jag minst anar det sliter du bort en bit av mitt kött och förlustar dig på dess fibrer och smärtan är lika outhärdlig varje gång.

Du ger mig ingen nåd, ingen ro och likt asätare livnär du dig på resterna av det som en gång fanns inom mig. Värmen, ömhet och en brinnande åtrå starkare än den största eld. Det slukar du i dig och lämnar mig snart tomt som ett skal och istället fylls jag av en skrämmande rädsla.

Ibland är du lugn och jag glömmer du finns där, att du bosatt dig där i mitt bröst men sen råkar jag väcka dig till liv och du far runt där inne med din taggiga kropp och dina vassa tänder river upp djupa blödande sår som du girigt slickar i dig blodet ifrån. Det ger dig mer näring och du växer dig allt starkare medans jag för en kamp att hela mina blödande ärr så du inte längre kan få någon näring och kanske till slut dör.

Du är mina mardrömmar jag inte längre vill drömma, smärtan jag inte längre vill känna, mörkret som hindrar mig se ljus.

Du är min största rädsla...

Vi träffades på gymet...

...där jag jobbade som säljare och instruktör. Han och en kompis var ofta där och tränade och det enda jag visste om honom var att han var snygg och hade en kropp att dö för. Att han gått i min sex år yngre systers klass försökte jag förtränga då.

Vi inledde en relation och från första dagen var det en passion jag aldrig känt med någon annan jag varit tillsammans med. Men det var också det enda som fanns mellan oss. Och så en stark men destruktiv kärlek. Vi var båda trasiga inombords och tampades med ångest och dalar vi tillsammans försökte ta oss upp ur men jag drogs bara längre och längre ner. Jag gjorde slut efter bara två månader men det tog över två år innan jag kunde släppa taget helt.

Vi drogs till varandra som magneter och trots att vi gjorde varandra illa och slet varandra i stycken lyckades vi alltid hitta någon slingrig väg tillbaka till varandra och klamra oss kvar vi det som egentligen för länge sen borde vara slut. Lögner och svek men jag fastnade i hans nät ju mer jag försökte ta mig ur.

En sjuklig kärlek byggd på attraktion och passion.

Jag kunde släppa honom först när jag träffade mitt ex. Hans motsats. En lugn norrlänning och han och jag flyttade till Gävle och lämnade min hemstad Ronneby 70 mil bort.

I somras när jag står i min butik och blickar ut mot gallerian ser jag någon jag känner igen men som inte riktigt ska vara DÄR!
Det är han.

Hur stor är sannolikheten? 70 mil från min hemstad och han flyttar till samma stad. Han hade träffat någon tjej och nu flyttat hit till henne.
Vi pratar länge och det känns så fruktansvärt konstigt. Men jag känner inget annat. Det är tomt. För jag tror vi älskade ihjäl vår kärlek och det fanns inget fint kvar till slut.
Han har ringt någon natt, säkert på fyllan. Jag kände igen hans mobilnr för av alla nummer är det bara hans jag lärt mig i huvudet utantill. Det sitter där stenhårt!

Idag var första gången jag såg honom igen. På vårt stammisfik när jag skulle fika med M&M satt han med sin tjej bordet bakom oss. Jag ville inte ens hälsa men när han gått skickade jag ett sms.
Jag kan ju hans nummer.

Men konstigt. Så stark kärlek och nu... ingenting!

Ekonomin då?

Njaa sådär va!! Har ringt socialen för faktum är att jag inte ens kan betala hyran på min a-kassa. Men i väntan på tid för möte där får jag helt enkelt sälja av så mycket jag kan. Så nu är det Tradera som gäller. Alla kläder på bilden ska läggas ut och säljas och jag hoppas jag kan få en slant. Vissa kläder är helt nya med lapparna kvar och en del aldrig anväda.

Va fan jag kanske skulle sälja något här på bloggen. Va säger ni om det tjejer? Jag lägger ut några plagg och en summa jag minst vill ha sen får ni bjuda i kommentarsfältet :o)
Hahaha vilken grej va?

Skulle det funka tror ni?

Läst tidningen idag?

Första sidan pryds av en solskenshistoria om en kvinna som lyckades vända olycka till lycka. När allt såg som mörkast ut hände under och med lite tur och skicklighet ordnade hon upp allt som raserats. Nytt hem, nytt jobb och ny kärlek!


Ja eller nästan i alla fall...

Idag ska jag titta på den andra lokalen jag hittat. Dubbelt så stor yta än den jag hade innan och i två plan så det finns plats för att hyra ut för behandlingar som jag har tänkt och jag kan fortsätta med att göra mina piercingar och vaxningen. Och tre gånger så låg hyra.

Men sen är det ju det här med jobbet i Stockholm. Jag inser ju själv att det är ett drömjobb som det kommer bli svårt att tacka nej till men jag tror lönen kommer få bli avgörande. Kanske jag inte behöver ge upp drömmarna om en ny butik, bara lägga de på hyllan ett tag.

Helt plötsligt har mina bekymmer blivit lyxproblem. Jag skäms nästan!

Och kärleken då? Hmm, ja vad säger man? Jag prövade att fråga chans på någon igår, bara för att se liksom. Kan jag? Finns det någon som ens vill ge mig en chans? Har börjat tvivla starkt på min flickvänspotensial för jag kan nämligen räkna upp ett antal killar som jag dejtat, haft känslor för och älskat som tydligen hellre har mig som vän än som flickvän. Det finns två saker jag tydligen duger till, älskarinna eller kompis.

Känns sådär...

Önskan...

Snart sprängs jag av längtan och otålighet

Snälla, jag ber dig, jag vill!

Vem bryr sig om morgondagen

Idag, när tiden står still?

Låt mig få smaka på din hunger
Låt mig få smeka ditt brinnande begär
Låt mig få ge dig, det vi båda behöver
Låt mig få vara, där du är


En gång till...

Tredje gången på fotokursen...

...idag men jag är inte så mycket klokare ändå. Hade det inte varit för jag betalat nästan tusen spänn för fyra gånger hade jag nog inte gått dit mer än första gången för inte har det varit världens bästa upplägg. Förstår att det kan vara svårt att veta hur duktiga alla är eller inte är och inte riktigt veta vilken nivå man ska lägga kursen på men nivån är ungefär den samma på oss sex som deltar och jag vet inte om nivån stigit något avsevärt efter dessa tre gånger.

Jag har fortfarande svårt att hålla isär bländare och slutare och alla värden man ska ställa in och hur och vad de olika värdena gör och hit å dit. Allt som har med siffror att göra är jag lite allergisk mot.

Den enda siffra jag just nu har i huvudet är sex men vad tjänar det till?

Börja fan mögla ihop snart, blääääää.....

Minne...

Ja vad säger man?

"Plötsligt händer det" som de säger i Trissreklamen!

Fick ett samtal nyss från en god vän. En fransman och en affärsman så långt ut i fingerspetsarna man kan komma som alltid vurmat lite extra för mig och min framtid. Han har en kvinnlig kollega som ska öppna en Chanelbutik i Stockholm, ett parfymeri. Nu söker de en butikschef som kan driva butiken och 3-4 anställda.

Ja nu är jag erbjuden jobb!

Snacka om myror i skallen nu men ett möte med kvinnan ska jag ha i alla fall och se hur det känns och vad vi kan komma fram till.

Ja jag säger då det...

Man in my life!!

Jag har en profil på match.com som jag kollar till ibland och nån gång då och då finns det små guldkorn i inkorgen.

Det här mailet kommer från andra sidan jordklotet och kan det här vara mannen i mitt liv tro???


Hej.
Jag är gammal, skickade jag ett mail till din JackHideto. Kan försvinna ur historien om din show redan. Jag vet att du letar efter någon som inte har mycket kvar av din ålder. Men en kvinna så att du har en mycket trevlig stämning, och ger upp post omkörd igen. Även ålder isär, för att passa känslor och känslor med er, tror jag. Och på grund av de olika länderna, förstår vi att det finns ett avstånd mellan varandra. Jag har haft de senaste två-tid arbetar utomlands. New York och Sydostasien. Så är jag också avstånd och kulturella skillnader i varandras länder, och jag lyckades övervinna. Den första är naturligtvis ganska väl från början av er relation som vänner. Jag är glad och jag får en chans att komma. Vi ser fram emot att höra från dig på mail från dig. Jag vet inte språket i ditt land använder automatisk översättning. Förlåt mig om det är så konstigt uttryck.
Till kära Jack Hideto


Jag har i alla fall svarat och sagt att jag tar första bästa flyg till Hongkong!

Kanske han fick dåligt samvete...

...för han vet att det inte gick riktigt rätt till med uppsägningen av min lägenhet för i lördags kväll ringer han på min dörr och blir något generad när jag öppnar i bara handuken.

I vilket fall ska han hjälpa mig att ordna ny lägenhet med hjälp av sina kontakter och jag behöver inte tänka på ifall det skulle vara så att jag hittar något nytt innan min är uthyrd. Dubbla hyror är inget jag behöver oroa mig för. Jag kan flytta när jag vill men får gärna stanna till sista maj om det inte löser sig innan.

Dåligt samvete tror jag!!!

Jag har även hittat en ny lokal till min butik. 20.000 kr billigare i månadshyra och ligger centralt men behöver kanske lite mer marknadsföring men när folk väl hittat dit är saken klar. Ringde hyresvärden idag men den personen var ledig men i morgon kanske jag kan få mer information.

Så ni ser, det rör på sig!

Det var som jag trodde...

...att det skulle kännas lättare idag. Vet inte om det beror på att solen skiner ute eller att jag fick min mens för när den kommer försvinner ofta de demoner som besöker mig precis innan nedsläpp eller så var det bara precis så att sömnen hjälper mig att bearbeta det som sliter i mitt bröst för just nu är det lugn där inne under revbenen.

Jag vet att det kommer vara så här en tid. Lugn, storm, lugn och så en storm till men så småningom kommer det kanske bara vara små vindpustar som stryker mig försiktigt och jag kan fortfarande stå upp utan att benen slås omkull under mig.

Men idag är det lugn som råder i mitt bröst...

Vad enkelt....

....det skulle vara!

Lördagens utgång...

...började hemma i Mattias soffa med pizza, vin och melodifestivalen. Azita och jag hade ungefär lika lite lust båda två till att gå ut men min lust ökade i takt med att vinet gjorde sin verkan och när jag fick höra Paulines Sucker for love på melodifestivalen vaknade min dansnerv till liv. Gode gud vilken underbar låt. Jag dansade sittandes i soffan och längtade till ett riktigt dansgolv för första gången på evighet.

Azita hittade aldrig partystämningen så Mattias och jag tog oss ut själva på krogen. Det blev Goya, stans coolaste ställe enligt alla 20 åringar. Mest gick vi dit för jag känner vakterna och kommer in gratis utan att behöva stå i kö.

Mattias och jag höjde medelåldern rejält och när vi står med en varsin drink i handen i en av ställets barer med röda sammetsklädda väggar kunde jag bara konstatera att det är något mycket konstigt med att ha åldrats. Jag tittar mig omkring och ser alla allt för målade söta 20 åringar och inser snabbt att jag känner ju mig precis så där. Så där ung och levande och oförstörd och min mognad befinner sig vid vissa tillfällen på samma nivå. Men när jag senare befinner mig inne på en av toaletterna med en av de där 20 åriga tjejerna som envist ville följa med mig in och ser mig i spegeln så inser jag snabbt att nej.... jag är inte 20 längre. Inte 25 heller utan mina 36 år blir väldigt tydliga även om den långbenta 20 åriga tjejen som står och drar i sina trosor efter att hon kissat bedyrar att jag INTE ALLS ser ut som 36.

Mattias huvud rör sig i samma mönster som publikens huvud på en tennismatch och han äter alla söta tjejer med blicken och själv kan jag inte låta bli utan klämmer en kille som går förbi på rumpan för den såg ut att vilja bli precis det, klämd på liksom. Han vänder sig om mot mig och mina minst 10 år för mycket och jag förstår vad han tänker och jag säger snabbt att han får ta det som en komplimang och det räddar mig från mitt patetiska beteende.

Vi sitter länge och bara beskådar skådespelet runtomkring oss och jag börjar känna mig ganska nöjd. Jag har fått klämma på en liten pojkrumpa och jag fick dj:n att spela en låt för mig så jag ensam fick beträda det då tomma dansgolvet och dansa som jag så länge längtat efter och vi blev fotograferade av vimmelfotografen så nu finns det även dokumenterat på nätet att vi två dinosaurier var ute.

Vi går hem Mattias och jag och jag kan bara än en gång konstatera att på krogen lär jag aldrig finna kärleken. Och så länge jag och Mattias gå ut ihop lär varken han eller jag bli uppraggade!

Just nu känns det som det kvittar...