Vägen till mitt hjärta...

...går genom mina fötter. Kanske inte riktigt helt och hållet men det kan helt klart vara en genväg dit. Den man som kan behandla mina fötter rätt och med den känsla och inlevelse det kräver för att få mig sådär mjuk och avslappnad som jag blir av att få mina fötter smekta eller killade har ett väldigt stort försprång gentemot dem som inte behärskar den rätta tekniken. För mig finns det inget så ljuvligt som när en man självmant lyfter upp mina fötter i sitt knä och börja smeka och knåda dem helt utan uppmaning från mig. Då dör jag lite. Men det är långt ifrån alla som vet hur fötter ska behandlas. Och det finns också (hemska tanke) de män som aldrig skulle drömma om att ta på en kvinnas fötter. Men då har de nog aldrig sett så söta och väldoftande fossingar som mina. Till min stora glädje har jag aldrig stött på någon man som haft något emot att ta sig ann mina små tassar. När de får reda på hur svag det gör mig är de ofta ganska snabba att visa hur duktiga de är på fotbehandlingar.

Jaja... nog om det. Fick bara lust att avhandla detta ämne när jag hittade den där fina bilden. För så är det ofta med mina inlägg. Jag hittar en bild och så väcker det något i mig och som sen får mig att vilja skriva. Inte som vissa tycks tro att jag surfar runt på andra bloggar och "stjäl" ämnen att skriva om. Hade varit lite jobbigt att hålla tre bloggar i gång med stulet material.

Idag beger jag mig till stora staden i Stockholm igen. I kväll blir det myskväll med film hos fina M som jag fick äran att träffa för första gången förra helgen och jag vet att med hans sällskap kommer det bli en trevlig kväll. Bara vi kan enas om film. Men det är inte bara M:s trevliga sällskap som är anledningen till besöket i stora staden men mer om det kanske jag berättar i morgon.


Kram