Och det finns någon som jag har börjat tänka en del på igen. Ja igen för vi träffades för 1,5 år sen men sen rann det ut i sanden. Jag hade hjärtesorg då också och hur bra det är att träffa någon annan då vet vi ju nu. Men vi har hela tiden varit vänner på facebook men inte haft någon direkt kontakt. Någon sporadisk hälsning ibland och nåt snack om en fika när tillfälle ges. Men varje gång jag varit inne på hans sida och kikat runt har jag tänkt att fanken vilken fin kille det där var egentligen. Och han är väldigt fin att titta på.
Jag vet inte hur många av er som var med på den tiden på min första blogg men jag skrev om vår dejt för han lyckades nämligen låsa in sin bil i parkeringshuset på Åhlens. Och det skulle varit så lätt för honom att ta chansen när jag erbjöd honom sängplats men som den gentleman han är så tyckte han inte alls det var passande. Efter många samtal kom en vakt och öppnade till honom. Och just det där etsade sig fast i mig.
Vi har börjat messa lite fram och tillbaka igen men han bor inte kvar i stan utan ca tio mil bort så det är inte lätt att ta den där spontanfikan. Och det är lite svårt med kommunikationen då jag skriver på svenska och han svarar på engelska (ja han var ju som jag berättade då en vit sydafrikan) och ibland har jag svårt att förstå tonen i hans sms. I vilket fall har jag bestämt mig för att jag tänker inte träffa någon nu innan jag får chansen att träffa honom igen. Har liksom inte riktigt kunna släppa det där mötet och funderat på om det skulle kunna finnas något där. Vi hade en supermysig dejt med massa prat och bara en kram som avslutning. Precis som det ska vara.
Inte en aning när det kan bli men jag har knappast någon brådska.
Snälla petti, Jag jobbar som hemsamarit,träffar många gamla kvinnor som har levt livet och kärleken många gånger under sitt liv,känt sig besvikena över att aldrig fått vara älskade,idag sitter dom ensamma och gamla och skulle vilja börja om sitt liv, men det är för sent.Klaga inte du kan gå ut när du vill,du kan göra dig vacker,träffa dina vänner när du vill,så ta dig det där badet innan det är för sen.ETT SKRIVET BLAD.KKRAM
SvaraRaderaAlla har vi dagar då vi känner oss lite nere oavsett vänner och allt annat runtomkring. Jag vet att jag är lyckligt lottad men de där dagarna kommer alltid att finnas med, och då känner man för att klaga lite.
SvaraRaderaKram
Snälla Anonym. Bara för det finns människor som har det värre så betyder det inte ens egen smärta, sorg, ensamhet, eller vad det kan tänkas vara, känns mindre.
SvaraRaderaPetti, tycker absolut du ska träffa honom, han verkade ju jättebra då :) Kram.
Ja jag hoppas jag får tillfälle till det. Vi har sagt vi ska ses frågan är bara när :o)
SvaraRaderaKram
Jag håller med En blogg utan namn.
SvaraRaderaKör försiktigt.
Ja!...Det har du rätt i,att det är synd om er ibland, eller?...ETT SKRIVET BLAD.KRAM.
SvaraRaderaAnonym är du alltid glad och uppåt? Är du alltid i toppform och vaknar med ett leende på läpparna och sjunger på vägen hemifrån?
SvaraRaderaNär är det okej att ha dåliga dagar?
När är det okej att känna sig ledsen?
Jag trodde att alla människor hade rätt att få känna sig nere och lite off. Hur ska man annars kunna njuta av de där dagarna som är bra?
Egen åsikt!