Jag vill inte dö nyfiken!

Jag tänker överlåta till min fina vän att berätta om min kväll i Stockholm igår, så hur trevlig den var kan ni läsa om här så kan jag ta vid där han slutade! För jag hade ju som sagt andra ärende i stora staden än att våldgästa de manliga invånarna.

Jag fick se Stockholm vakna idag och aldrig har det väl varit så enkelt att köra bil i den staden som det var denna söndagmorgon och första stoppet hade jag på Östermalm där jag och Jocko blev varmt välkomnade av en söt och trevlig tjej vars efternamn är Milton. Om hon är släkt med den stora porrkungen med samma namn vet jag inte för jag vågade inte fråga. Hon visade oss ner (ja Jocko och mig för han var fortfarande med) i en källarlokal som tydligen är Bingos nya studio och den liknade mer en lagerlokal än en flådig studio som jag hade förväntat mig men hon ursäktade röran med att de som sagt precis hade flyttat dit. Hon presenterade mig för en ung och smal kille med breda läderband på sina handleder som hade ett betydligt fastare handslag än vad hans kropp vittnade om. Det var Bingos assistent och han som skulle fotografera mig.

Ja jisses säger jag bara. Eftersom jag ska vara anonym så kom vi överens om att jag skulle ha min fina paljettmask på mig som jag hade med mig men mycket mer än så hade jag inte förberett. Men inga problem. Söta fröken Milton hade klänningar med sig och så visade hon en bild på hur hon hade tänkt sig att jag skulle sitta. Bilden var på en nätstrumpbeklädd Rihanna i någon sexig korsett. Okej! Men skor? Jag har inga skor med mig mer än de ridstövlar med låg klack jag hade på mig. Inga problem. Bingos assistent tar fram en stor låda med massor av skor och där hittar fröken Milton en par stövlar hon tycker passar bra till ändamålet. Det här blir jättesnyggt utbrister hon och jag ser nog ut som en fågelholk när jag stirrar på stövlarna hon håller upp. Ett par svarta lårhöga latexboots med skyhöga klackar. Klänningen hon valt ut är ett kort axelbandslöst fodral med strasspärlor över bysten. Men, säger hon när hon ser min lite oroliga fladdrande blick, det är ju viktigt att det känns som du. Okej? Jo men självklart. Den lilla söta dockklänningen jag har på mig är ju nästan exakt lika sexig som fodralet hon valt och steget från mina knästrumpsbeklädda ben är ju bara ett litet microskutt från de där yberporriga BDSM-stövlarna. Klart den där utsyrslen är JAG!

Jaja tänker jag. Nu är det ju så att jag ska vara anonym och bloggen skrivs ju av mitt alterego så vad fan, jag kan väl låtsas vara Ylva Marie Thompson för den goda sakens skull. Ingen vet ju att det är jag. Så... jag går in på toaletten och ålar mig i det där fodralet och försöker lägga brösten någorlunda tillrätta så de inte ser ut som två deformerade  muffins. De har en tendens att göra det i den typen av klänning om man inte är berikad med siliconbröst. Sen var det ju det där med stövlarna. Jag är ju inte en av de där smala långbenta Slitzmodellerna som säkert befunnit sig i de där stövlarna innan mig och har man som jag mer falukorvsben än Janne långbensben så blir det liksom lite besvärligt. Inga problem. Bingos snälla assistent fick agera skohorn, fast egentligen var han nog mer som Emils mamma som stoppade korv innan jul för ungefär så kändes det. Han höll god min när han pressade ihop dragkjedjan och hade fullt schå med att hålla fettet innanför när han skulle dra ihop det stramande blixtlåset. Men till slut satt klänningen och stövlarna på plats och jag lovar, jag andades inte en enda gång så det är tur att jag har mask på bilderna för annars hade jag nog sett ut som någon av smurfarna med mitt blåa ansikte.

Och en sak ska ni veta. Det är skitlätt att agera fotomodell hemma själv framför spegeln. Jag vet precis vilken vinkel jag är snyggast i och jag har massor av snygga poser jag har tänkt att använda om jag en dag skulle bli upptäckt och få ett modellkontakt. Efter idag lägger jag nog de planerna på hyllan. För med en lysande lampa och en smattrande kamera i fejjan blir man stel som en pinne. Alla mina snygga poser var som bortblåsta och jag kände mig mest som lilla Griseknoa i gummistövlar där jag stod och försökte hitta nån annan pose än jag-är-skitnödig-och-behöver-en-toa-nu-annars-kommer-det-i-stövlarna.

Fröken Milton log och försökte så gott hon kunde att styra min vandrande-pinne-stela-kropp och vad Bingos assistens tänkte vill jag inte ens veta. Kan också säga att jag vägrade att titta på bilderna när vi var klara. Tänka er! Linslusen Petti totalvägrar att se bilder tagna på sig själv! Jag väntar tills de är färdigretuscherade och jag har blivit 30 cm längre och 15 kilo lättare för det hoppas jag verkligen att de tänker ordna.

Ja så var det med det i alla fall. Sen bar det iväg till Hilton Hotell för den där castingen. Ja jag vet. Jag skulle inte men som sagt, jag vill inte dö nyfiken. Det var hur odramatiskt som helst och jag var åtminstone inte den äldsta där. Tydligen ska de gå tillbaka till det ursprungliga formatet som det var från första början. Ja med gamla gubbar och tanter som jag. Det var en intervju framför kamera och nästan alla hennes frågor handlade om mitt singelliv, hur drömkillen ser ut, vad jag vill ha ut av ett förhållande och när jag hade sex senast. Jag trodde det var Big Brother, inte Bonde söker fru. Intervjun slutade med att jag fick välja mellan att sjunga någonting eller dansa, ja eller om jag ville göra en charad eller något annat skoj. Ehhh, ursäkta??? Nu hade vi hamnat i Dolda kameran helt plötsligt. Men gissa vad jag gjorde? Jag sjöng Kan du vissla Johanna. Nääee, det gjorde jag såklart inte.

Jo då, så här var min söndag. Helt normal alltså.Nu orkar jag inte skriva mer om den här dagen... för nääee, den var inte slut där men det ämnet hör hemma på en annan blogg så kikar ni in där vid ett senare tillfälle så får ni kanske höra resten på den här oooootroligt spännande dagen.

Nu somnar jag snart och jag kommer nog drömma mardrömmar om de där latexbootsen!