Att tänka på...

...är en hel del har jag fått erfara nu när jag inte längre bara skriver för min egen skull eller för min lilla skara som följer mig här. Nu när orden helt plötsligt analyseras och vänds och vrids på och det är någon person jag bara läst om i tidningen som beslutar om jag är bra nog eller inte. Och än så länge har det varit bra. Fick lite konstruktiv kritik som jag tog åt mig och efter det fick jag höra att "chefen" var så nöjd så. Och nej, till skillnad mot vad vissa tror så är det varken min stavning, långa meningar, ändelsefel eller annat grammatiskt tjaffs som det varit diskussion om utan helt andra saker.

Något jag helt plötsligt måste tänka på när jag skriver för sajter som de jag gör mot betalning så är det att jag inte kan använda vilka bilder som helst. Det är en djungel med bestämmelser där ute och det gör det jättesvårt för mig med tanke på att mina bilder är halva mitt inlägg. Och jag får inte skriva för långa inlägg för det blir tråkigt oavsett hur bra och fängslande jag än skriver (deras ord) så det gör ju att vissa inlägg kanske får delas upp på flera. Och så får jag gärna använda kursiv eller fetstil  för att göra inläggen mer levande. Detta är ju såklart jättebra för mig att få denna konstruktiva kritik för den utvecklar ju mitt skrivande. Men jag är ändå förvånad att jag inte fått kritik för de sakerna jag blev fullkomligt sågad vid fotknölarna för i kommentarerna här inne. Och det gör mig ju såklart väldigt glad att det inte är de sakerna som är viktigast. Det är ju känslan jag vill förmedla med innehållet i mina texter. Då blir små stavfel och annat av mindre vikt. Hoppas jag i alla fall. Och ingen blir gladare än jag om jag blir bättre på även det i framtiden men just nu är jag ju bara så glad att jag blir uppskattad för mitt skrivande. Inte för min grammatikkunskap.