En prövning eller vad?

Just nu känns det som om jag ställs inför olika prövningar hela tiden. För att lära mig vad som är bra för mig, eller vad som inte är bra. Vad jag behöver och inte behöver. Jag ställs inför lockelser och frestelser som för att se om jag gör rätt val eller gör som jag brukar och slänger mig med hals över huvud in i saker som jag egentligen borde tänka om två gånger innan jag gjorde.

Som det här med min ena blogg. Att bli lockad att få synas och få uppmärksamhet men att komma till insikt att nej.. det där kommer inte att föra med sig något bra. Inget jag behöver just nu. Så, bra. Ett test avklarat.

Men sen är ju jag sådär lite halvgalen ibland. Gör saker på ren impuls. Utan att tänka eller egentligen mena något med det. Som att jag slängde iväg en ansökan för några veckor sen till ett tv-program. Nej, förlåt... en dokusåpa. Den värsta av de alla. Mest på skoj. Skickade inte ens med en film som de ville. Bara lite text. Varför skulle de höra av sig liksom.

Det gjorde de. Idag ringde min telefon och de vill att jag ska komma och provfilma. Och ärligt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Lite pirrigt glad men mest nästan spyfärdig. Min magkänsla skriker NEEEEEJ!!

Och jag funderar, är det där också en prövning? För att lära mig. Vad behöver du och vad behöver du inte? Vad är bra för dig just nu och vad ska du undvika? Och jag vet... skulle jag fråga mina närmsta vänner, min familj men framför allt min psykolog så skulle svaret bli ett enat NEJ!

Vad den klokaste av de alla säger vet jag redan för han blev den första jag ringde. Min egen Sokrates. Hans svar var ett rungande nej men lovade att kom jag med så skulle han titta och rösta men jag vet att han hoppas på att få slippa se mig där. Och jag tror de flesta hoppas på att slippa få se mig där!