Forget!

En sån här liten flaska skulle jag vilja ha i min handväska eller vid sängbordet. Att ta fram när saker vägra släppa taget. När tankar cirkulerar likt helikopterroder inuti mitt huvud och inte vill stanna upp. Minnen som kryper fram ut ur det fördolda och knackar intensivt på mina stängda dörrar. Då skulle jag vilja ta fram den där lilla flaskan, puff puff så är alla tankar som maler och minnen jag inte vill veta av helt borta.

Eller när känslor invaderar min kropp likt ebolavirus och förpestar min tillvaror genom att få mig ur balans och påverka mig på ett sätt jag inte vill bli påverkad. Puff puff, borta.

När längtan och saknaden jag lyckats förtränga helt plötsligt likt Jesus uppstår igen och gör mig liten och ensam och får mig att minnas stunder då han fanns vid min sida och höll om mig. Den stirrar mig i ögonen och hånflinar sitt hemska flin och när jag viker undan min blick får jag istället en örfil i ansiktet för att påminna mig om hur ont den där saknaden kan göra. Då vill jag ha den där lilla flaskan och spruta rakt in i de där stirrande ögonen. Puff puff, borta.