Pussel!

Det blev ingen fotografering. Jag struntade i det i sista minuten. Och jag känner mig nöjd och trygg med det beslutet. Och det kommer inte att bli något samarbete med någon ytlig stockholmssajt för mig och min hemliga erotiska blogg. Det beslutet tog jag idag efter kloka och värmande ord från någon som fick mig att förstå att det där är inget jag behöver. Någon som fick mig att förstå att den bekräftelsen det skulle ge mig inte är det som kan fylla mitt tomrum och den bekräftelsen jag skriker efter. Bara destruktivt. Så jag åkte aldrig till Bingos studio så jag fick aldrig reda på om det var han eller någon annan som skulle fota och jag bryr mig inte heller. För det är inte viktigt längre. Jag är viktigare!

Och den där fina personen jag träffade igår som stod med maten klar och tog hand om mina fötter som jag så länge längtat efter fick mig att inse att jag är nog inte riktigt redo ännu. Redo för att öppna mitt hjärta för någon eller redo för att släppa någon riktigt nära. Jag förstod det när tårarna kom när de inte borde komma. När känslorna överföll mig och slet i mitt bröst. Då fanns han där. Höll om mig. Strök mitt hår och värmde mig med sina kloka ord. Och han sa något jag kommer bära med mig...

Du måste bli hel först. För en trasig pusselbit och en hel pusselbit passar inte ihop. De går inte att foga samman. Det blir inget vackert mönster av det. Först när du är hel kan du hitta den där andra pusselbiten och fogas samman.

Och det gör lite ont i mitt hjärta att jag träffar en sån fin människa, en sån underbar man, som kan se mig, se in i mig och sätta ord på de där känslorna jag känner men inte kunna släppa in honom. För jag är som han säger inte riktigt hel just nu.

Så årets första dagar börjar med ett möte som kommer att betyda mycket för mig. Ett möte som får mig att tro på att det finns fina män där ute. Män med djup, känslor och underbar klokhet. Män som vill träffa mig med ärliga avsikter. Män som vill träffa mig för att jag är jag och vill komma innanför mitt huvud och inte bara innanför mina trosor. Jag önskar bara jag var mer redo och mer hel. Men det kommer. Jag jobbar ju varje dag för det. Och det här är ju bara första dagarna på det här året och jag lovade ju mig själv att ta hand bättre om mig själv. Bli bra på att bara vara jag.

Tack snälla fina du. Tack snälla för att du fanns där, för att du förstår och för att du ser mig för den jag är! Tack snälla!