Related Posts with Thumbnails

torsdag 13 januari 2011

Det blev precis som jag trodde...

...ett jävla bölande, som om syndafloden hittat sitt utlopp genom mina ögon och tårarna ville aldrig sluta rinna och jag förbannar mig själv för min ynklighet. Och ju mer jag gråter ju hårdare slår jag mig själv. Sitter i den där fåtöljen med benen uppdragna och snörvlar och hulkar och försöker hitta nån väg ut från min egen eländighet. Och han sitter där och lyssnar och försöker styra mig in i något slags förnuft. Det är lönlöst just då och jag inser att det bara är att acceptera de där dagarna. De där tankarna och de där känslorna. Och efteråt är jag den där urvridna trasan igen. Något lättare i bröstet. Trött.

Jag orkar inte träna i det tillståndet. Men jag är förnuftig nog att inte åka hem till ensamheten utan beger mig hem till fina älskade vännen. Och hon får mig att skratta och jag inser hur jävla lyckligt lottad jag är att ha mina vänner som kan lyfta mig upp ur det där tillståndet. Hon tar mig med på en shoppingrunda och helt plötsligt finns inte den där klumpen i bröstet kvar. Den försvinner någonstans mellan Glitter och Gina Tricot eller kanske det var redan i bilen på vägen dit när vi skrattar sådär hjärtligt ihop.

Och jag skickar ett sms till honom som såg alla mina tårar bara några timmar innan för att tala om att jag är okej nu. Jag vill att han ska veta det. Att jag mår bra och att jag har en vän där som fått mig att skratta. Men jag behöver ju de där tårarna hos honom också. Hur ska jag annars kunna uppskatta de där skratten med mina vänner?

Sen vill jag säga förlåt. För just nu är jag jävligt dålig på att hälsa till er. Jag läser hos er allihopa men är för trött för att kommentera. Det tar på krafterna att hålla igång tre bloggar (som just nu är fyra) och det känns som jag är helt tom på ord efter alla inlägg är skrivna och därför blir kommentarerna hos er lidande. Förlåt. Men jag läser och gläds med er som är glada och nykära, lider mer er som har det jobbigt och har de där svackorna jag själv har och följer era liv med barn och strul med pojkvänner, jag lovar!

2 kommentarer:

  1. Känner du att det blir färre och färre såna jobbiga dagar?
    Så att det känns som att samtalen hjälper och du börjar tänka på ett annat sätt när du ska bearbeta det jobbiga o så?

    Hoppas att våren och ljuset kommer snart och att det har positiv inverkan :)

    Och jag försöker läsa ikapp, men när man läser ikapp blir man dålig på att kommentera.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Lite? Men ibland känns det som om jag får acceptera att jag har de där dipparna ibland. Helst en gång i månaden när det är dags för pms!

    Tack för besöket vännen!

    Kram

    SvaraRadera