Skenförälskad!

Kan man vara det? Som när man är skengravid. Kroppen beter sig som om den vore förälskad men du själv är helt övertygad om att så inte är fallet. Men ändå gör det ont. Sårade känslor, svartsjuka som sprider sig likt granatsplitter i min kropp och frustrationen över att inte kunna och inte våga sätta ord på mina känslor gör att missförstånd är oundvikligt. Vilket gör att allt bli ännu värre. Och det gör än mer ont.

Glädjen över att ha fått känna sig speciell, utvald, omtyckt och att ha fått vara någon nära igen byts ut mot osäkerhet. Sorg över det som inte blev och känslan av att aldrig duga eller vara bra nog kryper under mitt skinn och förpestar de finaste av minnen. Var allt en lek? Ett spel? Och min sanning är inte längre verklighetens utan något jag skapar själv i mitt huvud för jag är vad jag tror vi kan kalla för skenförälskad och lider av ett krossat hjärta som egentligen inte finns. För det kanske blir så när huvudet vill men inte hjärtat, och det gör också ont.

Nu är allt på sin rätta plats igen. Och jag är tacksam för det för där jag inte fick det jag så starkt längtar efter och så gärna vill ha så fick jag en underbar vän istället. Och vänner finns ofta kvar hela livet men sällan varar kärleken samma tid. Så istället för sorg försöker jag känna glädje. Och jag är glad att få ha någon så underbar vid min sida.

Lova att alltid stanna där fina underbara M!